Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Erik Neuman
ocli ståt insatt sin moderlösa åttaåriga dotter i klostret1, möjligen
på grund av politiska beräkningar.2
Att klosterfolket i varje fall varit synnerligen fogligt och
underdånigt gentemot konungen, finna vi av ett meddelande i diariet
under år 1452, att konungen sänt bud till klostret med maning att
avsätta abbedissan Ingeborg Gerhardsdotter, konung Kristierns
moster, samt broder Magnus, konfessorn. Ehuru biskopen i Linköping,
Nils König, som av konungen fått brev med anhållan att ävenledes
verka för deras avsättning, vid sin visitation ej kunnat finna »aliquid
dignum deposicionis eorum ab officio», avsade sig de båda
misstänkta sina respektive befattningar, »ne propter ipsos monasterium
in aliquibus bonis dampnum incurreret et regiam indignacionem».8
Vad biskopen i Linköping Nils König angår, tycks han ha
varit den ende av kyrkans prelater, som verksamt understött
konungen4, och sannolikt har Hildebrand rätt i sitt antagande, att
det varit just han, som vid mötet i Arboga år 1450 bröt sin åt
herr Nils Jönsson givna tysthetsed och för konung Karl uppdagade
den hemliga överenskommelse, som slutits mellan en del svenska
delegater vid det för Sverige så ofördelaktiga mötet i Halmstad
kort förut.5 Att det skulle varit någon av de två andra i
Halmstad närvarande biskoparna, Magnus Tavast i Åbo eller Bengt
Gustavsson i Skara, är föga troligt. Den förre tycks under konung
Eriks tid ha varit en av de ivrigaste anhängarna av unionspartiet6,
och den senare ställde sig ju 1452 så avgjort på konung Kristierns
sida, att han av Karl t. o. m. skildes från sin biskopsstol.7
Att jag* emellertid ej nöjde mig med att i Riksarkivet granska
[ diplom från Vadstena och Linköping — vilka orter av realt
historiska skäl syntes mig mest misstänkta — berodde på språkliga
iakttagelser. En del av rimmen i krönikans senare, efter 1452
författade del8 verka nämligen snarast uppsvenska.
Detta gäller t. ex. thetta : opsette (3 pl. pret.) v. 7723 i., trätta:
sätte (3 sg. pret.) v. 9457 f., sätte (3 sg. pret.): tätte (= detta) v. 9563 f.9
1 8RS I, s. 172.
2 Hildebrand, Sveriges hist. I, s. 480.
8 SRS I, s. 169.
4 Hildebeand, Sveriges hist. I, s. 469 och 472.
5 A. a., s. 463.
6 Se RK 2, v. 4570 ff.
7 RK 2, v. 9537 ff.
8 VON der Kopp anser den "börja v. 6544 (ev. 6630).
9 Formen sat(té) förekommer dock även i rim, v. 8861 f. filthat: opsat, v. 8711
f. skatte : satte.
Uppsvenska
språkformer
rimmen.
sätte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
