- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 8. 1927 /
127

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 127

och sätti supin. (= satt) upptagna. Då Lillkyrka ligger i södra
delen av häradet, är det mycket troligt, att också Götlunda
(beläget mellan Lillkyrka och Säterbo1 i Västmanland) och Ödeby (mitt
emellan Lillkyrka och Näsby1 i Västmanland), för vilket senare
typordslista saknas, ha ä-former. Kanske gäller detta f. ö. om hela
Glanshammars h:d. Däremot är det föga sannolikt i fråga om
Örebro h:d, då ju detta i norr till största delen gränsar mot Vikers
och Nora siar1 i Västmanland.

Beträffande landskapen norr om de typiskt uppsvenska må
(ehuru de näppeligen kunna misstänkas vara hemorter för
redaktören av Karlskrönikans senare del) nämnas, att också de i det
stora hela uppvisa formen sätte.

Formen förekommer åtminstone i 3 listor för Hälsingland:
två för Alfta och en för Färila, varemot den för Forsa har a-form.

För Medelpad förekommer den i 4 listor: Selånger, Torp,
Borgsjö, Haverö.

Vad Ångermanland angår återfinnes ä-form i ej mindre än
6 typordslistor: Säbrå, Nordingrå (2), Ullånger, Besele, Ramsele,
medan Ullånger och Trehörningsjö visa a-form. — Ullångers a-form
har mindre att betyda, då ju den andra listan därifrån har sätte.
Beträffande Trehörningsjö är det möjligt, att dess a-form är faktisk
och har förbindelser i norr. Åtminstone förekomma liknande
former upptagna i listorna för Nordmaling, Bygdeå, Nysätra och
Lövånger i Västerbottens län. Emellertid är det sannolikast, att
samtliga a-former bero på slentrianmässig ifyllning av listorna eller
härröra från yngre riksspråkspåverkade objekt, ty i senare inkomna
ordsamlingar från Nordmaling, Vännäs och Nysätra återfinnes sätte,
som också citeras av J. V. Lindgren, Burträskmålets Grammatik2, s. 65.

För Norrbotten ha samtliga 9 typordslistor: Piteå, Luleå,
Råneå (3), Nederkalix (2), Överkalix (2), ä(>e)-former.

Att de under medeltiden norska landskapen Härjedalen och
Jämtland uppvisa ä-former är ju blott vad man kan vänta på
grund av deras läge.3 Så den enda för Härjedalen tillgängliga
listan, den för Lillhärdal, och listorna för Ragunda, Bodsjö och
Hackås i Jämtland.

1 Se ovan!

2 Sv. landsm. XII: 1.

8 I fornvästnordiskan böjes ju: setja, sette, seltr. Aasen, Norsk Ordbok,
anför uttryckligen beträffande de nutida dialekterna: »Imperf, överalt sette (ikke
satte).»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1927/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free