Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 151
och jungfru Vienna1 och Schack-tafvels lek2, samt ur Didrikssagan3
(SFSS 10).
Formen är dock ej sällsynt i medelsvenskan, och speciellt tycks
den vara vanlig i handskrifter och diplom från Stockholm.
Så förekomma i Stockholm stads tänkeböcker 1474—834 vorth
6 (13), 61 (105) och worth 11 (20), 21 (38), 48 (83), 59 (102) m. fl.
Skrivning med o återfinnes här ej blott i preteritum utan även i
andra former av verbet, t. ex. wordher pr. hid. sg. 7 (14), ivorda pr.
ind. 3 pl. 39 (68), inf. 52 (90).
I Stockholms stads jordebok 1420—745 förekomma o-former av
preteritum: wort 261 (525), worth 276:551.
Också i Skråordningar6 anträffas några exempel med o. Så
Vorth 77 (3) i Murarnes Skrå (1487), där vi även finna vorden* pr.
ind. sg. 80 (20), 84 (35), och vört 207 (68) i Dragarnes Skrå (1501?
1502?), där ävenledes wordher o. d. pr. ind. sg. förekommer 192 (24),
196 (37), 197 (39), 198 (43), 199 (45), 204 (59).
Ur Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia, bd 5, kan jag
anföra o-formen ocJcså från några Stockholms-diplom. N:o 85, s. 1.
1506 Vs, utfärdat av Stockholms borgmästare och råd till
riksföreståndaren Svante Sture, har vört. Ett annat brev, skrivet i
Stockholm, är n:o 143, Stockholm 1507 8/7, av Mätta Ivarsdotter till
hennes gemål Svante Sture: wort.1
Formen förekommer även i två brev, utfärdade av ärkebiskop
Jakob Ulvsson, nämligen n:o 2268, Almarstäk 1509 26/s, och n:o 240,
1 Cod. Holm. D 2, Spegelbergs bok (yngre delen fr. 1523).
2 Cod. Askabyensis fr. 1492.
3 Cod. Skokloster n:o 115, 116, 4°.
4 Utgivna av Emil Hildebkand, Stockholm 1917.
5 Utgiven av Hans Hildebrand, Stockholm 1876.
6 Utgivna av Klemming i SFSS, bd 13.
7 Diplomet har formerna Käriste (1 g.), Keriste (2 g.) ’käraste’, Alderkäriste
(2 g.); slottidh, präs†ämotidh subst. best. form., befaledh supin., läsidh part. pret.
ne.; e liuat 2 g.; vel ’vill’ (2 g.), i welia (1 g.), i welliä (5 g.) ’I viljen’, ivelliä,
godioeliä obl. sg., wälwelioghä adj. n. pl.; reysä inf. (1 g.), a. sg. f. (4 g.) ’resa’;
sön ’son’. Sist anförda ord behöver ej vara danism, ty ordets o kan vara
beteckning för det mellanljud mellan å och o, som i de flesta nsv. dialekter motsvarar
fvs. o.
8 Förutom slottiid ’slottet’ innehåller diplomet också formerna rigesins ’rikets’
och (til godo oc) kerlig ’kärlek’. Intetdera behöver dock vara danism. Det
förra kan vara påverkat av ett rigsens, där gs ofta växlade med ks, x, och i det
senare kan föreligga ljudlagsenlig övergång k > gh i svagton, såsom i Swërike >
Swêrighe, fatiker > fatigher. Formen kärlig(h) finnes i goda, ej daniserande texter,
t. ex. Riddar Paris och jungfru Vienna (Cod. Holm. D 2), v. 177, RK 3 avd. 4
(Cod. Linc. 51, skriven i Vadstena på 1520-talet) v. 5170, 5174, 5439, och i BSH,
bd 5, i diplomen n:o 86, 99, 164, 329 (samtliga tillämpande vokalbalansen a : d),
utfärdade i Kronoberg av Växjö-biskopen Ingemar, n:o 351, 366, utfärdade i Västerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
