Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Erik Neuman
Almarstäk 1508 24/io, och i två av Svante Sture, n:o 74, Stockholm
(1506) ^/e,1 och n:o 140, s. 1. 1507 27e.
Vad dessa sistnämnda beträffar, är väl troligt, att de äro skrivna
av hans kansler, den bekante Peder Sunnanväder, som av J. F.
Munktell, Västerås stifts herdaminne s. 15 uppges ha varit född i
Vadstena. Detsamma gäller n:o 12, Anteckning om deltagarna i
herremötet i Stockholm 17/ö—5/e 1504, begynnande med orden: »Item
anno Domini mdquarto oppaa Sancti Erics affthen kom myn herre
fra Kalmarna op til Stocholm», vilket också innehåller formen vört.
Om så är fallet, skulle vört med å-(eller möjligen o-)uttal i äldre
tid ha tillhört sydligare landsdelar än Sörmland. För detta talar
i någon mån också dess förekomst i n:o 483, Söderköping 1517 8/ß,
Lasse Jönsson2 till Sten Sture d. y. om Stegeholms intagande, vilket
brev emellertid också innehåller den uppsvenskt verkande formen
listh supin. ’pålyst’.
Frånsett dessa senare rätt osäkra vittnesbörd och det något
mer talande av Cod. Holm. D 2, Spegelbergs bok, måste man säga,
att det skulle vara underligt, om formen vört ’vart’ helt och hållet
skulle saknats i götamålen. Detta därför att de starktoniga ivardha
inf., war dher pres., tvardh pret., naturligtvis i så gott som alla
svenska dialekter borde få stamvokalen förlängd och alltså
ljudlagsenligt utvecklas till wårdha, wårdher, wårdh, ehuru formerna på
denna tid oftast skrevos wordha etc. Även om vi i preteritum mycket
tidigt fått vart med t i ändelsen3, låter sig väl tänka en nybildning
wårt till wårdha i analogi med horna, pret. Icom, vara, pret. var,
hugga, pret. hug, faila, pret. fal m. fl., som ännu leva kvar i nysv.
dialekter.
Ett faktum är, att vi stundom finna o-skrivning både i
infinitiv eller presens och i preteritum singularis i samma urkunder; så
i Stockholms stads tänkeböcker 1474—83 och i Murarnes skrå och
Dragarnes skrå (se ovan!). Samma är förhållandet i n:o 425, Kalmar
1513 14/9, Johan Månsson4 till Sten Sture d. y., där jämte i. . ivorde
av biskopen därstädes Otto Svinhuvud, n:o 34, utfärdat i Uppsala av ärkebiskop
Jakob Ulvsson, och även i andra diplom.
1 Diplomet har dock förutom wtsend supin. ’utsänt’ även formen rädelighed
’redlighet’, som, om den ej beror på dittografi, är en danism.
2 Har tyvärr ej kunnat få reda på mannens proveniens, men troligen har han
anlitat någon skrivare i staden.
3 Så redan i Cod. Bureanus.
4 Son till den bekante Magnus Bengtsson (Natt och Dag) till Göksholm
i Närke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
