- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 8. 1927 /
153

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 153

’I värden’ även förekommer tha worth sa beslwthet, ’då vart så
beslutat’.

Lika litet som härligh ’kärlek’ äro wörda, wor dher således
danismer, vilket J. Palmer med orätt hävdar i Ark, f. nord. filol., bd
42, s. 144, där han om dessa former (o. a.) påstår, att de »äro
främmande för svenskt språkbruk». Om författaren slagit upp ivarfta
’bliva’, Söderwalls ordbok, är det troligt, att hans övertygelse på
denna punkt snart i betydande grad modifierats, ty i ordboken
anföras o-former förutom ur ett par goda svenska diplom, det ena
utfärdat av Sten Sture, det andra av Hemming Gadh, också ur
Rimkrönikan 2 och Didrikssagan.

I BSH 5 har jag funnit o-former i flera ej daniserande diplom,
t. ex. n:o 41 och 45, utfärdade av Stockholms borgmästare och råd,
n:o 34, utfärdat av Jakob Ulvsson, n:o 289 och 458, utfärdade av
Johan Månsson, och n:o 148 av Svante Sture.1

Det är uppenbart, att man för o-formerna ej alls behöver
antaga dansk påverkan. F. ö. är det sannolikt (se ovan), att o-(å-)formen
wort för äldre tid knappast låter begränsa sig till det uppsvenska
området, låt vara att den hittills övervägande är belagd i handskrifter,
som låta lokalisera sig till detta område.

Ett annat språkdrag av intresse är -d(h) för -t i ändelser,
Sub-stantiver: hused ’huset’ v. 5187, 6563, hofued ’hovet’ 5191, lywsecl
’ljuset’ 6582, sJcöttebanridh ’skyttebaneret’ 8593, slotted(h) ’slottet’ 8868,
9235, 9523, 9534, 9570, 9579, 9588, 9591, rögted ’ryktet’ 8963,
hafued ’havet’ 9063, öled ’ölet’ 9241, hiärtad ’hjärtat’ 5309, 9515. —
Supiner: broted ’brutet’ 4552, sultid ’svultit’ 8104; sampnad ’samlat’
9153. — Adjektiv: litid (oc skal äldre dömas hwarken 1. eller stort)
6690. — Adverb: litid 4643:4, 9239, 9613. — Verbform +
enklitiskt ’det’: hollered ’håller det’ 5244, töchted ’tyckte det’ 6576,
mented ’menade det’ 8838.2

Av diplomen är det blott ett, Stockholm 1453 31/ö, som har en
motsvarande form: loffuod supin. ’lovat’ r. 3.

Formerna äro givetvis exempel på den i Aschw. Gr. § 266
formulerade ljudregeln, att t övergår till d i obetonad och svagt
bitonig stavelse. Detta ef bör sedan ljudlagsenligt bortfalla3, var-

1 Jfr beträffande samtliga brevutfärdare ivort ovan!

2 Också hand 7 har några enstaka former på d(h): ömnid(h) ’ymnigt’ adv.
v. 5831, 6143.

8 Utom i Skåne-målen, där det blivit d (Noreen, Värt Språk I, s. 100).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1927/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free