Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 161
Beträffande Sörmland yttrar T. Ericsson, a. a. s. 125: »Slutligen
uppträder också emot de givna principerna I i ’fast’ förbindelse med
följande s, ehuru betydligt vacklande och oklart, i ord som pölsa,
polska (jfr ’hainburska5), bolster, kanske jolster en videart, hals —
egentligen blott tillhöriga sdt., det första dock allmänt även norrut
(åtminstone som ortnamn) ock det sista funnet också västerut.» Av
yttrandet framgår, att i orden på vissa områden (oftast i Södertörn)
förekommer kakuminalt (s. k. tjockt) Z,1 men författaren nämner
varken här eller i kapitlet Kvantitet, s. 69 ff., att vokalen framför
Is skulle vara förlängd.
Förlängningen i former som hoors ’häst’, av undertecknad2
anförd ur Cod. Holm. B 24 och Cod. Ups. B 16, båda från
Mälar-området, är i nutida svenska dialekter ej belagd sydligare än i
Sörmland. I v. Västmanland har jag själv några gånger hört dylika
uttalsformer med åtminstone halvlång vokal,3 och för Sörmland
uppger T. Ericsson (a. a., s. 72) med lång stamvokal ej blott orden
syrsa och gers (där urspr, lång vokal kan ha bevarats) utan även
forsa, i morse.
Vad beträffar formerna fraam adv. och aart ’unnar’, förekommer
den förra (a. a., s. 43, 55) i Cod. Holm. B 24 och Cod. Ups. B 16,
och vad den senare angår, har jag (a. a., s. 55) anfört de likartade
meen ’män’ (7 g.), saan adj. ne. pl. ’sanna’ ur Cod. Ups. B 16 och
(-)maan m. ur diplomen (RA) Thorshälla 1486 5/s och 1486 Vio.
I diplomet (RA) Stegeborg 1451 19/i, utfärdat av Erik Niperts,
lagman i Östergötland, och Åke Jönsson förekommer ävenledes meen
’män’, vilket tycks visa, att förlängningen framför nn en gång sträckt
sig sydligare än till Sörmland.
Skrivningar med y för väntat i förekomma hos hand 6 än
talrikare än hos hand 7: brynnande part. pres. v. 5173, forspylle inf.
5108, hwy frågeadv. 5254, yla pr. ind. 3 pl. 9323, ylla adv. 4554,
6600, 8866, 9158, 9220, 9488, 9564, ylle id. 9422, ynnan adv. 5099,
8551, 8834, ynne adv. 8493, 8997, 9012, 9380, 9573, ysen m. 6595,
8072, 8090, 8095, myld adj. 6641, mynnaüa sJcede ’midnatts tid’ 8110,
mynne ’mindre’ 8625, ’minne’ 9444, syn pron. a. sg. m. 8603, ne. pl.
6604, synne d. sg. f. 5204, syna a.[?] sg. f. 6598, a. pl. 5111,
6608, 8545, syn n. ’gång7 8093, 8892, synne n. ’gång’ 8575, 9043,
1 I hamburska också supradental.
2 Neuman, Vokalbalansen a:å, s. 43, 55.
3 Tyvärr ej anträffade i mina anteckningar.
11 — 273. Samlaren 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
