Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Erik Neuman
Vad det förra landskapet beträffar, tala en del ^-skrivningar i
fragment C av Östgötalagen1 därför. E. Olson, Östgötalagens
1300-talsfragment anför, s. lix, blott 1 exempel på övergången y>i:
Ufno ’lydnad’, men, s. lviii, ej mindre än 7 på &>i:filghe, Metat,
sküåer f. pl., skilde adj., stud; iœmslcilde, firitighi. Textcodex och
de övriga fem fragmenten av ÖgL sakna ^-former. Det ligger nära
att tro, att skrivaren av fragm. C, i händelse han varit östgöte,
härstammat från gränstrakterna i norr.
Vad Västergötland angår, finnas åtskilliga ^-skrivningar i
huvud-tonig stavelse såväl i Äldre och Yngre Västgötalagen som även (mindre
bevisande) i Bjärköarätten (Kock, Sv. ljudh. I, s. 445).
Beträffande Uppland, där i nuvarande tid enligt muntligt
meddelande av prof. Hesselman delabialiseringen förekommer mera
sporadiskt, är möjligt, att den i äldre tid varit mera accentuerad och
utbredd över ett större sammanhängande område. Den har av N.
Beckman2 konstaterats i Cod. Vikstad, av undertecknad3 i
Didrikssagan (hand 2) och av S. Henning4 i Ericus Nicolais Dyäffwlsens
frästilse, Olavus Johannis Gutos Ars Moriendi och Cod. Vaticanus,
samtliga representerande upplandsspråk.
Andra former med en typiskt nordlig utbredning äro först adv.
’först’ v. 5157, 6670, 8591, 9225, störte 3 pl. pret. ’störtade’ 8941,
sompnen ’sömnen’ 9400. Såsom undertecknad, Språket i Nya
Testamentet 1526 (ANF 43), s. 39 f., visar, förekomma formerna (eller
liknande) i Sörmland, Uppland, s. Dalarna och Västmanland (även
i väster), men saknas i Östergötland och i stort sett i Närke.5
Enstaka former, som verka uppsvenska, äro f. ö. lethe 3 sg.
pret. konj. läte’ 5106 och slcywtit supin. ’skjutit’ 6567.
Gr. Bergman, som i sitt arbete Utvecklingen av samnordiskt e
sökt draga gränserna mellan de områden, som bibehållit ë, och dem,
där det utvecklats till ä, anser (s. 12), att grät och lät äro
normalformer i Sörmland med undantag av de östligaste (Södertörn) och
nordligaste trakterna. Han påvisar även ^-former för Närke (s. 11)
och en socken (Lindesberg) i v. Västmanland, där dock nordligare
1 Signum: Fr. Ups. B 22.
2 Studier i outg. fsv. handskrifter, s. 119.
3 Utbredningen av vokalbalansen a:d, s. 68.
4 Ericus Nicolais Gerson-översättningar (Uppsala 1927), s. 51, 145.
5 Jfr dock Hesselman, I & Y, s. 145: »Nke sömnig Skagh.», vilket visar,
att i detta landskap sporadiskt y > O framför -mn (vn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
