- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 8. 1927 /
191

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: Kring ett Stagneliusbrev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Miscellanea 191

Ty att brevet ger en rapport om diktarens första
Stockholmsintryck, är tydligt. Som jag redan tidigare förmodat, är brevet ställt
till Stagnelius’ yngre syster Hedvig, gift Wimmerstedt. Att det
härrör från Stockholmstiden, framgår bland annat av upplysningarna om
hans värdinna, vartill jag återkommer. Och med tillämpning av de
nya kronologiska kriterier — stavning och bokstavstyper —, som
lancerats av Albert Nilsson, kan man fastställa, att brevet icke kan vara
senare än sommaren 1815 — bokstäverna w, B, N och S äro i det
fallet utslagsgivande. (Skr. utg. av Sv. Litteratursällskapet 26).

Det nya brevfragmentets biografiska intresse ligger nu först och
främst däri, att det innehåller ett autentiskt uttalande av diktaren
om änkefru Maria Elisabeth Almgren, tyvärr icke därjämte om hennes
dotter Fredrica, som enligt Sven Cederblads uppsats Amanda i dikten
och verkligheten (Samlaren 1925) varit hans poetiska inspiratrice. Att det i
varje fall är modern, som åsyftas i brevskrivarens skildring av sin
värdinna, kan man lätt övertyga sig om genom en jämförelse mellan de
epitet han har valt och det intressanta biografiska material, som framlagts
av Cederblad. På ett par punkter bidrager fragmentet till en fixering
därav. Sålunda vinner man bekräftelse på att Stagnelius icke blott
bott i samma hus som fru Almgren utan även haft henne till
värdinna, något som också Cederblad traditions vis inhämtat. Vidare synes

tråd synes man äga i Svenska Autografsällskapets tidskrift 1879 (s. 15 f.) och
1892 fs. 94 f.), där ett par notiser om försålda Stagneliana ingå. En
undersökning av auktionsprotokollen i Stockholms stads arkiv har emellertid givit vid
handen, att därmed avses de diktmanuskript till Parabel och till ett parti av
Tingens Natur, som numera finnas i Klinckowströmska arkivet på Staf sund och
som redan kommit till användning i Bööks och Vitterhetssamfundets upplaga.
Den förra autografen hade tillhört revisor Törners samling, den senare inropades
på en Bukowskiauktion och hade tidigare förekommit på en auktion i Leipzig 1888
— ett intressant vittnesbörd om dessa pappers vandringar.

Det torde i detta sammanhang vara tillåtet att anföra ett Stagnelianum,
varpå d:r O. Wieselgren fäst min uppmärksamhet. I Beskows
dagboksanteckningar (KB) för 8 dec. 1849 förekommer följande anekdot, som talar för sig själv:
»Borelius berättade att Stagnelius en gång, plakat på förmiddagen, fallit på knä
för .Rosenstein», som befann sig i en något prekär situation, »och började ropa på
hjelp, då B. måste ha ut S.» J. N. Borelius var tjänsteman i
ecklesiastikexpeditionen samtidigt med Stagnelius, anställdes som e. o. kanslist 8 juli 1817 och
utnämndes till kopist 22 febr. 1821 (Kanslistyrelsens protokoll, EA). Eosenstein
erhöll tjänstledighet 13 febr. 1822. Möjligen kan händelsen sammanställas med
att Stagnelius mot slutet av 1821 på en tid lämnade Stockholm.

Slutligen må till komplettering av uppgifterna om Stagnelius’ kanslibana
meddelas, att hans utnämning till kanslist återfinnes i ecklesiastikexpeditionens
protokoll 8 febr. 1822 — kanslistyrelsens myndighet i fråga om tillsättning av
tjänster gällde endast e. o. kanslister och kopister. Uppflyttningen sammanhängde
med att Rosenstein trädde tillbaka och därvid förklarade det vara »en helig pligt»
att bringa sina underordnades nit i åtanke och föreslå dem till befordran, något som
bl. a. resulterade i utnämning av fyra kanslister. Stagnelius’ fullmakt återfinnes
i ecklesiastikexpeditionens registratur (n:r 65) 13 febr. 1822 och är försedd med
vanlig avslutningsfras: »Hvarvid han dock kommer att tillsvidare tjena utan Lön,
med sin innehafvande Lönetour intill dess Lön honom i behörig ordning kan
tillfalla» (RA). Jfr Böök, E. J. Stagnelius (Sthlm 1919), ss. 505, 191 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1927/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free