Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaynal och Sverige 31
förd i indirekt form: »On 1’ignore. Si le maitre veut user des
circonstanes, jamais la Suede n’aura ete gouvernée par un despot
plus absolu. S’il est sage; s’il conçoit que la souverainité illimitee
ne peut avoir des sujets, parce qu’elle ne peut avoir des propriétaires;
qu’on ne commande qu’a ceux qui ont quelque chose, & que 1’autorité
cesse sur ceux qui ne possedent rien, la nation reprendra peut-être
son premier esprit.» Han anser sig dock kunna påstå, att »quels
que soient ses projets & son caractere, la Suede, ne sera jamais
plus malheureuse qu’elle 1’étoit».1
Denna andra upplaga, som nästan omedelbart blev satt på index,
omtrycktes under åren 1774—80 inte mindre än åtta gånger,
frånsett tryck av enskilda delar och utdrag.2 Raynal vilade emellertid
inte på sina lagrar utan underkastade sin historia återigen en
omarbetning. Den nya versionen, kallad den tredje upplagan, trycktes
i Geneve 1780 i fyra eleganta kvartband. Raynal uppträdde nu
öppet som bokens författare och hade till yttermera visso prytt den
med sitt eget porträtt. Det parti i denna upplaga, som inte minst
väckte uppseende, var behandlingen av de engelska kolonierna i
Nordamerika och dessas förhållande till moderlandet, tidens
viktigaste politiska fråga. Kapitlet Raynal och amerikanarna är ännu
inte slutgiltigt behandlat. Det var i själva verket inte lätt för den
franske författaren att ta ställning till den sig snabbt utvecklande
amerikanska frågan. Han var en entusiastisk beundrare av England
och engelsmännen, »libres et penseurs», som han kallar dem i den
för 1700-talet typiska anglomana stilen, men å andra sidan
beundrade han nästan ännu hetare invånarne i kolonierna, framför allt
kväkarna i Pennsylvanien, vilka för honom kommit närmast »le
beau ideal en la politique».3 Vidare måste Raynal ha känt sina
revolutionära instinkter tilltalade av kolonisternas frihetssträvanden.
Han tager också till sist avgjort parti för dem. Under det att han
i de två första upplagorna av sitt verk varnar kolonisterna för att
gå för långt i oppositionen mot moderlandet och erinrar dem om
de stora fördelar, de haft och ha av sin förbindelse med England,
skänker han i den tredje utan reservation amerikanarnes revolution
sitt gillande. När han här omtalar revolutionen utbrister han
hänfört: »Que n’ai-je reçu le génie & 1’éloquence des celebres orateurs
1 A. a., VII, s. 218.
2 Jfr Feugëee: Bibliographie critique de V abbé Raynal, s. 22—32, 48—49.
3 Histoire philosophique et politique, 1780, IV, s. 266 — 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
