Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaynal och Sverige 35
till att uppvisa hur man på olika håll reagerat inför honom och
hans verksamhet. Det följande blir därför närmast en studie över
Kay nåls fortune Utter air e i Sverige.
Det utmärkande för den franske författarens huvudverk var ju
den intima förknippningen av å ena sidan sakligt hållna exposéer,
som gjorde historien om de båda Indierna till en ofta anlitad källa
för dem, som sökte faktiska uppgifter om skilda ekonomiska
förhållanden, samt å andra sidan kraftigt agitatoriska partier, vilka
måste entusiasmera och inspirera ytterlighetsmännen, inte minst
bland författarna. Det är framför allt agitatorn, den politiske
filosofen, man i Sverige, liksom annorstädes, har sett, beundrat och
tagit avstånd från i Raynals person och verk.
Det var först »L’Histoire des deux Indes», som skaffade
Raynal ett mera stadgat internationellt rykte, men långt innan detta
arbete kom ut, har han dock varit känd och läst i Sverige. Det
förvånar inte, att Gjörwell, som så uppmärksamt följde de utländska
händelserna inom den lärda republiken, tidigt fått sikte på Raynal.
Det förvånar inte heller, att Raynals skrifter långtifrån framkallade
hans beundran. När han i nr 19 av sina »Bref om Blandade
ämnen», där han meddelar sina tankar om »Historiens öden i wårt
Tidehvarf», pekar på den fara, som hotar historien från »åtskilliga
Fransoser, hwilka icke litet skryta med sina Historier, och skada
dästomer sanningen», är det framför allt Raynal, som får tjäna
som varnande exempel. Gjörwell säger nämligen i detta
sammanhang: »Aldrig bry de sig om ordning, noghet och tydelighet. De
äro wällustige i alt. Så ock i tänka och skrifwa. I vår tid, då
man just intet skrifwer för Lärda, utan mäst för Soldater och
Borgare, så söka många endast at skrifwa så, at det låter. Jag
beklagar en Voltaire och en Raynal, om de lefwat för 100 år sedan.
De hade då warit så passliga, fast deras skrifter nu med en
besynnerlig snålhet läses, och de sjelfwa willa passera för faseliga
orakel. De söka endast, at kläda Historien i en falsk och
glittrande wältalighet, så at om jag läser Raynals Anecdotes de
l’Eu-rope1, eller Frimurarens Lefwernes Beskrifning2, så kommer det
mig mäst på et ut.»3
1 Anecdotes Mstoriques militaires et politiques de V Europé, 1753, Eaynals
senast utkomna arbete.
2 Anders Säf ströms samma år (1754) utgiva Prévostimitation.
3 Bref om Blandade ämnen, Stockholm 1754, s. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
