Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eaynal och Sverige 57
dare bestämt, att »förbudet af all införsel» skulle »sträcka sig til
Supplementerne» också. Därest de ifrågavarande exemplaren redan
befunno sig i packhuset, skulle de kvarhållas under konungens
sigill,1 I november samma år anmälde hovkanslern till
kanslikollegiet, att 26 exemplar av Raynals historia samt 20 exemplar av
supplementen förliden vinter av misstag i stället för andra böcker
inkommit i riket, men att de »såsom otillåteliga at här försäljas,
blifwit confiscerade och till Packhuset för at exporteras återlemnade».
Av särskild nåd hade dock kongl. Maj st tillåtit, att tvenne exemplar
av arbetet förbleve inom riket, ett för baron Kellers räkning, det.
andra för balettmästaren Gallodiers.2
Lika mycket som dessa protokoll visa, att Raynals historia var
ett eftersökt arbete, visa de, att Gustaf på det strängaste
upprätthöll sitt förbud. Detta gällde emellertid inte bara införsel av
boken utan också publicering av utdrag ur densamma och
översättningar. Man blir därför förvånad att se, att flera tidningar
meddela utdrag ur »Histoire des deux Indes» och berömmande
uttalanden om dess författare. Detta gäller framför allt »Dagbladet:
Wälsignade Tryck-Friheten», det av den avskedade officeren Pehr
af Lund 1781—84 utgivna oppositionella bladet, vilket i nutida
framställningar vanligen omtalas i nedlåtande ton men som på sin
tid spelade en framträdande roll. Det hade bl. a. Lidner till
medarbetare, och Thorild tvekade inte att i »Den Nye Granskaren» ge
sin kollega följande höga vitsord: »Wälsignade Tryckfriheten är
efter mitt omdöme, nu det vigtigaste av våra blad och rikast märkt
av en stark och träffande sanning».3
Redan några månader efter att förbudet mot »Histoire des
deux Indes» trätt i kraft, finner man i detta dagblad under rubriken
»Insändt» en samling utdrag ur Raynals arbete. Dessa utdrag, som
givetvis handla om kungars plikt och tyranniers förutsättning, äro
föregångna av en intressant karakteristik av författaren.4 Den lyder
så: »Abbé Raynal, tör hända den andra Rousseau til wett och
hjärta, har ehuru han länge lefwat och länge skriwit, ändå ej warit
känd och utropad förän nu i sednare åren — et bewis, at stora Män
1 Kanslikollegiets protokoll 1783, 2 juni, § 5, (R. A.)
2 Kanslikollegiets protokoll 1783, 10 nov., § 8, R. A. Dorotheus Ludwig
Christoph Keller, preussisk minister i Stockholm 1779—86; Louis Gallodier,
balettmästare vid operan i Stockholm 1773—1803.
3 Thomas Thorilds skrifter, utgifna af P. Hanselli II, Upsala 1874, s. 5.
4 I innehållsförteckningen, som väl är upprättad av utgivaren, kallas denna
artikel: »Korta maximer i Politiqven af en namnkunnig lefwande Auctor» (s. 398).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
