Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raynal och Sverige 63
Låfsånger Hufwudmännerne af Americanska Congressen och
däribland i synnerhet Herr Franklin, hwilken med nog anledning kan
sägas warit driffiädern til Eegementsförändringen, som skedt i Norra
America.»x
Den anonyme insändaren hävdar i fortsättningen på det
bestämdaste, att den amerikanska revolutionen varit fullständigt
oberättigad. »Norra Americanerne woro et fritt folk förut, friare än
Herr Rainal sjelf skulle tåla en Fermier på sin ägendom», skriver
insändaren och tillägger indignerat i en not: »Månne Rainal skall
finna sig uti at hans förpaktare tilwällade sig hans jord, ur det
skäl, at Rainal föregafs hafwa begärt för stort arrende».2 Den
ökning i frihet, kriget mot England inbragt kolonierna, motsvarade
på långt när inte de offer, som det kostat. Insändaren
sammanfattar sin framställning så: »Således lärer tillåtas mig förklara, det
all den lilla ökning i frihet Norre Americanerne wunnit, och hwilken
ändå et] tillfaller alla, utan endast några wissa, den är wunnen på
mänsklighetens bekostnad, åt Statskonstens och Herr Franklins ära,
ifall han härtil är förste grundläggaren, blir då endast den, at han,
för att ändra den Aristocratie, som styrde Norra America, til et
helt annat slag af Aristocratie, har wållat hundra gånger så många
menniskors undergång, som Christian Tyran anwände til
Aristocra-tiens hufwudsakliga utrotande och har satt sin fosterbygd i
oum-gängligheter, at innom sju års tid beskatta sig högre, sjelwe, än
innom Trettio år då Engelske Parlamentet best}^rde om deras
utskylder».3
Ett sådant sätt att omtala Franklin och hans landsmän, vilkas
självständighetskamp följdes med det livligaste intresse och med
stor sympati i vårt land, är högst sällsynt i den samtida svenska
pressen. Man kan därför förstå, att Lund, som själv var en stor
beundrare av Franklin, känt sig uppfordrad att ta avstånd från
insändarens reflexioner i en not av följande lydelse: »Införas så
wida de ej strida emot Tryckfrihets-Förordningen, en Förläggares
enda skyldighet, men jag förklarar tillika, at jag ej kan hysa samma
tänkesätt som den Respective Anonymen och Insändaren, hwilket
e. a. g. skall bewisas». — Någon sådan vederläggning har jag ej
kunnat finna.
1 A. a., s. 170.
2 A. a., s. 171.
3 A. a., s. 170—171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
