Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raynal och Sverige 67
Att fortsättningen av denna anmärkning, som kan läsas i
Åbotidningens nästa nummer, ej blivit införd, kan möjligen bero på det
stränga omdöme, som där fälles över Eaynal. Då denna artikel
helt säkert är betecknande för hur man i mera kulturkonservativa
kretsar reagerade mot författaren till »Histoire des deux Indes»,
vill jag anföra en passus ur densamma. Efter det författaren mot
Eaynal framfört en del argument, som enligt hans mening uppvisa
det o vederhäftiga i den senares framställning, fortsätter han: »Huru
skal då detta hans så ogrundade raisonnement kunna stå tilhopa
med characteren af en tänckande och kunnig Auctor, i synnerhet
då här på ett ställe sammanstöta flere omständigheter, som af en
sådan författare man icke borde förmoda? Han inlåter sig i ämnen,
som han inte känner, hwilket wäl icke är underligt; men också i
det deraf, som bör begripas äfwen af den, hwars huwudsak det icke
är, röjer han slöghet.»1 Om Eaynal i de artiklar, som hava en
mer redaktionell karaktär, vanligen omtalas med erkännande, kan det
däremot i insändare stundom förekomma utfall mot honom. Så är
fallet i en artikel »Om målningar och Bildhuggerier», nr 111—113
1781, som i själva verket är ett mot Kellgren riktat inlägg i den
strid om förhållandet mellan poesi och religion, som fördes i
Stockholms Posten våren 1781. Författaren, som med exempel ur
historien belyser religionens betydelse för konsterna, ger sin utredning
följande avslutning: »Efter dessa grundsatser tror jag äfwen at
disputen om konsterna lätt kan uplysas och at den sanna
Christendomen är mer deras wän under wissa wilkor, än en Eaynals och
Linguets förwirrade Statsläror och sophistiska maximer».2
Vilken ställning Kellgren personligen intagit till Eaynal och
hans verk är svårt att bestämt ånge. Att han varit en av dem,
som lagt sig till med ett exemplar av den förbjudna upplagan,
framgår av bouppteckningen efter honom3, och att han verkligen
studerat arbetet skulle man kunna utläsa ur ett brev till Leopold,
från 1789, där han helt apropos anför en passus ur Eaynals
kommentar till Gustafs revolution 1772.4 Man skulle kunnat vänta,
att han i företalet till »Nya Handels-Bibliotheket» skulle ha nämnt
Eaynal bland de filosofer, som sysslat med handeln och dess pro-
1 A. a., s. 1783, s. 279.
2 Stockholms Posten 1781, s. 458.
3 Jfr Samlade Skrifter av Johan Henkik Kellgben, VI, Brev} utgivna av
Otto Sylwan. Stockholm 1923, s. 358.
4 A. a., s. 216.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
