Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Harald Elovson
blem, men att han inte gör det, kan ju bero på, att Gustaf, till
vilken skriften är dedicerad, förbjudit den franske filosofens
huvudverk i sitt land. Att Kellgren emellertid mot slutet av 1780-talet
känt sig ganska främmande för Raynal, synes mig framgå av ett
brev till Rosenstein, i vilket han berättar, hur han i Växiö
sammanträffat med biskopen där, Olof Wallqvist, varvid han passat på att
förebrå denne för det utfall, han gjort mot »upplysningen och
Philo-sopherna» i sitt bekanta »Bref til det vördiga prästerskapet af
Växiö stift». »Därpå svarade han mig uppriktigt», skriver Kellgren,
»hvad jag redan gissat, att det skett för att göra en hommage åt
en viss hög Herres tänkesätt, och att han för öfrigt blott menat
några fanatici, såsom Raynal, Linguet ete.»1 Att Wallqvist
verkligen inte sökt svänga sig inför Kellgren, vars beundran för en
Voltaire t. ex. han givetvis kände till, utan framför allt syftat på
de av Kellgren nämnde, synes framgå av ett brev, han skrev till
Gustaf III några dagar efter sitt samtal med skalden. Med
anledning av händelserna i Frankrike, som förefalla honom »ohygglige»,
hävdar han med iver: »Alt detta är en följd af det värde man gifvit
Franklin, Raynal, Linguet m. fl. Det vore önskeligt, om literaturen
återfördes til scholarne och sattes på latin, men regeringen blefve
hos Konungarne på blotta modersmålet.»2 Kellgren har tydligen
inte reagerat mot att Wallqvist karakteriserat Raynal som en fanatiker.
Detta förvånar inte. Även om Kellgren med glädje hälsade den
franska revolutionens utbrott, var han ju på intet vis någon
ytterlighetsman. Detsamma gäller hans nära vän Rosenstein, vilken
betecknande nog inte gett sig tillfälle att någon gång nämna Raynal
i sin avhandling om upplysningen. Det låg något brutalt rakt på
sak i Raynals politiska propaganda, som säkert har stött dessa mera
moderata upplysningsmän, samtidigt som det tjusade mera
utpräglade frondörsnaturer som Thorild, Lund och deras efterföljare,
ut-givarne av »Medborgaren», »Patrioten» och »Telegraphen», om vilka
mera längre fram. Det är också högst karakteristiskt för den roll
Raynal spelat i svenskt kulturliv, att han var gärna läst av den
bekante finske äventyraren Göran Magnus Sprengtporten under
1780-talet, då denne kom i allt skarpare motsats till Gustaf III.
Det heter i en teckning av honom: »Sjelf snille, ägde han behof att
1 A. a., s. 233.
2 Olof Wallqvist, Minnen och bref, utgifna af E. V. Montan, Stockholm
1878, s. 147. Jfr Samlaren 1887, s. 7, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
