Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Harald Elovson
Linguets och Raynals oförmodade omstjelpning af sina förra
Statssystemer. Begge hafwa de af ålder warit Antipoder, och det äro
de ännu; men ock begge med förändring af sina förra Stationer.
Linguet, Despotismens forna Förfägtare, som låfsöng D’Aiguillons
despotiska administration, tycktes kunna blifwa en tjenlig Basun i
Royalisternas hand; men han förändrade Språket och är nu en
häftig Republican. Raynal deremot, som dref sina Frihetsprinciper
stundom til yrsel, är nu en den häftigaste Royalist, och bannar
National-Församlingen för alla dess författningar. Så ombytelige
äro Menniskornas hjertan.»1
Det är intressant att se, hur Lanærus, som tagit Raynal smått
i försvar och liksom ursäktat hans extrema hållning med hänvisning
till det förtryck, som rådde i Frankrike före revolutionen, när
han nu ser Raynals tidigare motståndare skynda att hylla honom,
erinrar om de kraftigaste ställena i »Histoire des deux Indes». Bland
dem, som berömde den gamle franske historieskrivaren, var också
Gottlob v. Schirach, utgivaren av en politisk journal, som Lanærus
liksom många andra här i Sverige vid denna tid läste. Med
anledning av att Schirach kallat Raynal »wår tids berömde Philosophiske
Häfda-tecknare, som i sina wärk med starka drag tecknat frihetens
sanna grundsatser och mensklighetens wäl», anmärker Lanærus:
»Uti sit omdöme om denne Raynal, blottar Herr Schirack sin
svaghet för mycket, då han upphöjer honom som en ägta meniskjowän,
blott för det han nu politiserar, enligt Herr Schiracks egen smak.
At många starka sanningar framlysa i Raynals skrifter är onekeligt,
men at ock grof wa naturalistiska och i hänseende til friheten,
sjelfs-wåldiga och dristiga uttryck deribland framsticka, lär inte den neka,
som med sundt omdöme läsit hans wärk.» Lanærus anför några
exempel ur »Histoire des deux Indes» och slutar sin not med en
spetsig fråga: »Månne Herr Schirack då läst Raynals wärk?»2 Att
Lanærus själv noga läst hans arbeten är åtminstone tydligt.
Thorild kunde givetvis inte gilla denna Raynals omsvängning,
men han tar den inte illa upp utan förklarar den med Raynals
höga ålder. I tredje delen av »En Critik öfwer Critiker», som
utkom mot slutet av 1791, tar Thorild Kellgren i upptuktelse, därför
att denne gjort spe av Gjörwell. Thorild hade också sett att
»ålderdomens joller» börjat smyga sig in i den gamle lärdes stil, men det
1 A. hs., s. 49.
2 A. hs., s. 50—51, not a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
