Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: En nyfunnen version av Tegnérs »Nyåret 1816»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nyfunnen version av Tegnérs Nyåret 1816 103
Än ha vi Maros tolk med Mornar’sinnet
och Tempelsångarn med sin Davidsharpa
och Gylfes Bard, en mäktig flod som brusar
emellan Nordens fjell. -— — —- — —
Här ha vi sålunda några av dem, vilkas medverkan Tegnér
påräknade vid »ett allmänt korståg* mot den nya Hund-Turken».
Leopold, till vilken Tegnér i första rummet vänt sig, är dock den, som
han apostroferar i de mest uppfordrande ordalagen:
Vak upp, Virginias sångare, vak upp!
Du ljusets, färgernas och lifvets man!
I tretti år du stridt med blanka vapen
för smak och språk och sång och vett i Norden.
I deras namn jag kallar dig i dag.
Hvi slumrar deras Riddersman, hvi hvilar
hans goda svärd, se fienden är när
och stormar rasande och lyfter strafflöst
de fräcka händerna mot helgedomen.
Skall den förstöras, skall ett dårhus stiga
opp ur dess grus? Skall manligt vett och konst
ur Manhem fly för tidens feberdrömmar?
Vak upp! — — — — — — — — —
Plantera högt din fana, låt den hvifta
sin örnevinge uti Nordens solsken
och ung och gammal skola trängas kring den.
Med korsad skullra och med vigda spjut
vi vilja samlas till ett bättre korståg.
»Skall manligt vett och konst ur Manhem fly för tidens
feberdrömmar?» Är det icke som en återklang ur Svea? Skälver icke
i denna stridsmaning samma agitatoriska trots som i den stora
straffsången?
Även här — 1816 — talar Tegnér om heliga värden, som måste
skyddas: sångens och vettets helgedom i Norden. I Svea gällde
det — så var Tegnérs övertygelse — att rädda själva landets
existens, och där hette det:
Betänksamt Odet står, med griffeln höjd, att rista
i kopparn in vår dom, den eviga, den sista,
och skrifva framtids lag och plåna ut med köld
de nötta kronorna, o Svea, från din sköld.
Uppf ännu är det tid att deras helgdom berga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
