Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Henry Olsson
blommor som växa på din graf, alltid hogkommande dina dygder
och ställande dem till mönster för sina efterkommandes handlingar».
Tilläggas kan, att Janne under Karlbergstiden trädde i ett mycket
hjärtligt förhållande till sin lärare, den gamle språkprofessorn
Moberg*, med vilken han sedan korresponderade. Av den senares
epistlar, som utformats med noga övertänkt gustaviansk sirlighet,
äro några bevarade i Hazeliusarkivet; jag nämner det första brevet
15 juni 1814, där han häntyder på lärjungens skolf ramgångar liksom
på hans »ömma och rena hjerta», talar om hans tårade ögon vid
avskedet och slutar med att bifoga några verser av Oxenstierna.
Såsom konstituerad underlöjtnant kom Hazelius direkt ut i
norska kriget, där han tjänstgjorde som fältmätningsofficer i andra
armékåren med kommendering vid fältmarskalken greve v. Essens
stab. Av hans brev till hemmet under denna tid återstår tyvärr
blott ett enda, riktat till brodern Per Abraham och skrivet från
högkvarteret i Vänersborg 23 juli 1814. Han står då i begrepp
att lämna »Svenska jorden, kanske för att alldrig återse mer min
Fosterbygd», har köpt sig häst och tror, att »Campagnen blir svår
kanske hårdnackad». Jannes blivande svåger O. J. Södermark, vars
far hört till handelsman Hazelius’ ungdomsvänner och skolkamrater
och som redan nu var bekant i familjen, hade sökt sig över till
andra armékåren och skulle likaledes tjänstgöra vid Essens stab.
Av den utgivna generalordern om arméns allmänna indelning1 finner
man vidare, att ett par av Jannes vänner under fälttåget, Otto
Natt och Dag och C. M. af Lehnberg, biskopens son, voro knutna
vid samma stab, den förre som adjutant, den senare som kanslist i
civilexpeditionen, och att hans närmaste kamrat som
fältmätningsofficer var underlöjtnant Eaab, den bekante Bellmanssångaren.
Som befälhavare för armékårernas tjänstfria fältmätningsofficerare
fungerade dåvarande major Lefrén, som besörjde rekognosceringen
inom gränserna och efter stilleståndet förestod kartläggningen av
de ockuperade områdena.2 Den 29 juli överskred denna armékår
gränsen, varvid planen hade utarbetats av Lefrén. Den 1 aug.
uppstod en strid vid övergången av Tistedalsälven, varunder
Södermark visade stort mod och träffades mitt i bröstet av en
studsar-kula, som dock hejdades av de kartor och papper »han af
tjänstenit bar på sig».3 Det korta fälttåget slutade som bekant redan
1 G. Björlin, Kriget i Norge 1814, Sthlm 1893, s. 332 ff.
2 Jfr också Biopraph. lex. VII, s. 318.
s Björlin, a. a. s. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
