Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Henry Olsson
en fosforistisk adept, deruti nyttjat. På denna möda följde en annan:
den att öfvertyga grefve Engeström att lagligen härvid ingenting var
att göra. Dermed trodde jag saken slut. För några dagar sedan fick
jag veta, att Hazelius satt på högvakten. I förrgår skickade jag efter
general Sparre, hans chef, och varnade honom för en längre arrest,
än reglementet medgifver som extrajudiciel eller godtycklig, och
förestälde honom, att sedan denna tid vore förlupen och klagan t. ex. af
Hazelii far hos mig anfördes,, kunde jag icke undgå att låta saken
blifva föremål för krigsrätt, dervid icke något stöd för arresten vore
att hemta av Hazelii bref, hvilket ingen domare skulle antaga som
brottsligt. Detta bar general Sparre fram till Björnstjerna — och i
dag (eller i går) slapp Hazelius ur arresten och är förmodligen mera
stursk än förut, sedan han sett sig, en 19 års pojke, ett mål för
regeringens maktlösa harm.
Efter vad jag lyckats konstatera, finns det emellertid ännu en
källa, som belyser denna affär och som på ett intressant sätt
kompletterar det förut kända materialet. Som därav framgår, var det
icke endast justitiekanslern, som intresserade sig för
handläggningen av detta mål, utan även den nye ämbetsman, som enligt
1809 års författning hade att vaka över lagarnas efterlevnad,
justitieombudsmannen. Trolle-Wachtmeister har i annat sammanhang
antecknat (a. a. II, 39), att hovet av ovilja för ständerna gärna
trakasserade den person, som blev ämbetets förste innehavare,
friherre L. A. Mannerheim; som de följande handlingarna visa, hade
denne emellertid ett ännu allvarligare motstånd att övervinna i.
kronprinsens personliga politik. Dokumenten, som därigenom även
torde ha en viss principiell bet}^delse, bestå av ett antal akta, vilka
inhäftats vid slutet av J. O.-expeditionens »Diarium och
Registratur» för år 1816 och samlats för att initiera kronprinsen i ärendets
gång (J. O:s arkiv). Inledningen utgöres av följande referat:
Samtalet i Högvakten den 25. Mars 1816.
Just.Ombudsmannen: Odin: Tjenare mine Herrar, hvilken af
Herrarne är Wakthafvande Officeraren?
Svar: Det är jag.
J. O.: Får jag lof att veta med hvem jag har den äran att tala?
Svar: Med Baron Munk.
J. O.: Känner Herr Baronen mig?
Svar: Nej.
J. O.: Jag är Justitiae Ombudsmannen. Ändamålet med mitt
besök är att få veta, om icke en Löjtnant vid Fältmätnings Corpsen vid
namn Hazelius här sitter i arrest?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
