Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Henry Olsson
finnas lärosalar med stora ljusa rum, där man samlat målningar av
vår historias händelser och bröstbilder eller helgjutna figurer av
våra största män; även borde där finnas märkvärdiga rustningar och
gamla vapen, med ett ord »allt som genom ålder, nationellt intresse
eller konst» förtjänade att bevaras. I dessa sälar borde man lära
fäderneslandets historia och även religion.
Barnen borde man visa, då man talade om fädren, ett bredt svärd,
en sköld, en stor hjälm m. m. och säga: dessa vapenstycken förmådde
de gamle bära och handtera, med dem försvarades fosterlandet och den
medborgerliga friheten; på skölden skallade svärdslag, då samlades
allmogen vid allhärjartingen och lämnade sitt bifall till hvad konungen
eller lagmännen föredrogo.––––––Så stod Sturen, Engelbrekt eller
Gustaf och talade för dalkarlarne (visa på målningar!); så slog Karl
ryssar och danskar — här är en gammal stridsyxa, hvem orkar lyfta
och svänga den? etc. Målningar af Oden, Tor m. fl. skulle visas;–––-—
Kristus, afbildad, borde man visa dem och säga: se här bilden af den
största människa, som lefvat på jorden––––––Från något högt bärg
eller på någon fri plats borde ungdomen se solens upp- och nedgång
och då undervisas, huru den allsmäktige gode Guden skapat den
härliga solen, jorden och himlen, huru han satt oss hit i världen för att
förberedas till ett bättre och med mera vidtomfattad verksamhet
förenadt lif, sedan vi lämnat det skal, som omgifver vår egentliga
varelse.
Därefter komma festspelen i anslutning till härordningsförslaget,
som förut behandlats och ställts in i sitt idésammanhang:
Öppna platser borde finnas för kroppsöfningar. Pojkarne lära att
boxas och slåss med klubbor och skjuta med båge, flickorna att fläta
kransar åt de segrande och för öfrigt vara fromma och goda. Hvarje
söndag borde föräldrarna vara närvarande. Och då skulle någon af
de skickligaste ynglingarne framträda och berätta, hvad de denna vecka
hört, om den gode Guden och den ädle Kristus. En. annan åter, huru
åsarne och de gamle svenskarne lefvat, krigat och dött. En tredje,
hvilka nya öfningar i skolorna förehafts–––––-Gymnastiska öfningarna
började därpå. De segrande borde till slut belönas; deras namn
uppnämnas, som under dagarna i veckan varit segrare, och små pris
utdelas, allra sist göras bön och sjungas en vers. En rund plats
omgifven af bänkar, där de gamla sitta, är det ställe, där alt detta borde
ske. I midten af omkretsen en upphöjning, där de unge talarne borde
stå. Bifallstecken för dem, om de gjorde sin sak bra. (Runa, a. st. s. 42).
Författaren slutar med att plädera mot ordnar, band och
furstegunst; tacksamhet och kärlek av landsmän vare högsta belöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
