Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 177
»Ett svärd gifvet af landets far eller förste man i folkets namn,
eller en eklöfskrans för medborgerlig dygd se där belöningen». Ett
krigiskt folk, tillägger han, »med vördnad och känsla för religion,
frihet, dygd, förenadt genom fäderneslandskärlek är mitt Ideal».
Det kan förtjäna nämnas, att det är i samma brev Natt och Dag
meddelar, att han gjort bekantskap med Arndt, och att han i en
avslutningspassus omtalar, att han föregående dag sett Wilhelm Tell
och därvid tyckt sig vara i det gamla Schweiz.
Man kan måhända tycka, att den kringirrande Natt och Dag
verkar som en vilsen fågel, som tappat bort känslan för väderstrecken
och planlöst suges in i oupphörliga stormcentra. Möjligen kan
man också finna, att hans desperata angrepp på tronföljaren — om
man frånser dess verkan på föremålet — erinrar om
hund-gläfs på en viss upphöjd himlakropp. Och dock är det i denna
affär ingen svårighet att urskilja idélinjer och politiska
sammanhang, som förläna den ett helt annat intresse än de halvt
parodiska upptåg, med vilka den vanligtvis brukar sammanföras. Man
behöver f. ö., då man fäller detta omdöme, icke bortse från de
direkta anledningarna till Natt och Dags framträdande. Ty det
kan väl knappast råda något tvivel om att man här har att
göra med en i stor skala arbetande Karlsruhepolitik, där baron
Munck och hans hustru sannolikt spelat en huvudroll och där man
med full skärpa observerat Bernadottes prekära läge under dessa
legitimitetens år 1815 —16. Om man studerar de angrepp på
kronprinsen, varav den utländska pressen denna tid överflödade och som
refereras hos Schinkel, finner man sålunda, att där levererade
argument till stor del överensstämma med dem Natt och Dag har att
bjuda i sina brev eller i sin broschyr. Särskilt tycks Murats fall
ha gjort ett ytterst hoppingivande intryck på den central man här
torde ha rätt att förutsätta.1
Om man åter studerar de idélinjer, efter vilka Natt och Dags
verksamhet fortlöper, kan dess utmärkande drag sägas vara, att
han ur den götiska åskådningen dragit de radikala konsekvenser,
som i embryo otvivelaktigt funnits där från början. I det
föregående har pekats på göticismens förkärlek för den ursprungligen
1 Jfr Schinkel, a. a. IX, s. 381, 508, samt brev av Natt och Dag, cit. av
Söderberg, a. st. s. 252.
12 — 2877. Samlaren 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
