Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Henry Olsson
öst men i och för sig intressant vittnesbörd om den atterbomska
skandinavismen.
I de politiska striderna är Atterbom mer och mer entusiastisk
för sin fixerade ståndpunkt. Överallt i Tyskland och särskilt i dess
norra och mellersta delar, säger han, glödde ett häftigt missnöje,
och en explosion kunde vid första tillfälle väntas. »Om ej Frihet
och Cultur skola i Europa absolut gå under, — en afsigt hvaruti
Engelska Cabinettet flitigt understödjer den heliga alliansen (vacker
helighet!!!) — så måste Tyskarne på något vis bringa sina galna
regeringar till raison, bland hvilka den Preussiska spelar den
allra-gemenaste rollen» och uppförde sig mycket fulare än den av Arndt
så häftigt klandrade bajerska. Det enda hov, som kunde väntas
bestå vid en allmän Erderschütterung, vore dock det weimarska,
som icke låtit förskräcka sig av regeringarnas ingripande med
anledning av Wartburgfesten. »Segrar den heliga Alliansen i sina
planer, hvilka äfven för Sverige och vår nya dynasti icke lära vara
särdeles helsosamma, — då fins det för hederligt och vettigt folk
ingen annan räddning öfrig, än att begifva sig — till America».
Det vore lustigt att se, vilka sura miner de europeiska kabinetten
gjorde åt den imposanta kedja av republiker, som på andra sidan
oceanen bildade sig. Han hade i detta hänseende haft mycket nöje
av ett tidningsblad, där preussiska censuren farit härjande fram, och
med glädje hade han tänkt på motsvarande förhållanden i Sverige.
I det mindre reaktionära Sydtyskland finner Atterbom över huvud
större förståelse för sina tänkesätt. Man förstår såväl hans rysshat
som hans fasthållande vid den dynasti, vilken nationen av fritt val
utkorat. Under resan hade han också fattat som sin uppgift att
utbreda kronprinsens och i synnerhet prins Oskars ära.
Gud vet, att jag, hvad den förre angår, icke handlar så af
personlig böjelse — tvärtom, jag kommer förmodligen aldrig att till honom
fatta något rigtigt förtroende —• men af klar öfvertygelse, att det stora
hela af Sveriges väl, såvida detta framförallt består i sjelfständighet
och ordhållighet, fordrar hans bibehållande. Dessutom låter det icke
neka sig, att han gjort mycket för vårt fädernesland. Af Oscar
deremot vantar jag, att han skall bli en fullkomligt Svensk förste — och
så länge denna tro står lefvande i min själ, kan det visserligen aldrig
falla mig in att med Prins Gustaf sätta mig i någon gemenskap.
Trots att Atterbom är mycket litet mild mot »det såkallade
System der Legitimität, hvilket, i den absurditet hvarmed det av vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
