Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 181
styrelser drifves, är den största scandal för allt sundt förnuft»,
förföljes han emellertid oupphörligt av anhängarnas intresse.
Drottningen av Bajern hade sålunda livligt uppmärksammat hans person
och varit övertygad att i ledaren för oppositionen mot franska
skolan finna en motståndare till dynastien Bernadotte. 1 grunden vore
man över hela Tyskland mycket intresserad för prins Gustaf och
utmålade honom i de allra förmånligaste färger. Schelling hörde
naturligtvis icke till detta parti, försäkrar Atterbom. Såsom han
vore till karaktär och sinnelag republikan, så ansåge han ock, att
svenska nationen till sista blodsdroppen borde försvara den
regentstam, som den av fritt val utkorat. Det vore således bokstavligen
visst, att av Schellinginflytandet på de yngre svenska litteratörerna
och genom dem på Sveriges ungdom hade kronprinsen ingenting
att befara utan snarare allt att vinna. Och i en särskilt hemlig
klausul uttalas en önskan, att någon god genius vid lämpligt
tillfälle måtte bringa detta in i hans huvud. Yttrandet har ju en
profetisk klang, även om det icke var någon gemensam republikanism,
som inom kort skulle möjliggöra ett närmande mellan Karl Johan
och fosforismen.
Det ligger nära till hands att vända sig till det samtida
poli-tiskt-litterära dokument, som med största skärpan och fullt
medvetet ställer uppgiften att urskilja dragen i tidens skiftande anlete,
Tegnérs lysande Jubelfesttal 1817. Överensstämmelsen med
Atterbom är i själva verket överraskande stor. Vad som ger den
tegnérska tidsanalysen dess karaktär är otvivelaktigt den manliga
förtröstan och ljusa optimism, sorn går genom hela talet och som så
skarpt kontrasterar mot diktarens alla uttalanden under de närmast
föregående åren. Han skrämmes ej av nattväktarropen om hotande
jesuitism och påvevälde, och lika litet är han rädd för den nya
tidens överdrifter. »Vi lefve under islossningen. Floden brusar
våldsamt; men det är vårsolens skuld, som smälter och befriar.» Vad
är meningen med de politiska frihetsrörelserna, vad ropa folken efter
i norr och söder? De fordra endast vad statens natur självmant
kräver, yttrandefrihet, ett liberalare förhållande mellan stånden,
personlig säkerhet och helgden av rättigheter, som naturen skänkt
varje mänsklig varelse. Det vore mindre välbetänkt, om man ville
neka dem vad de sålunda fordra, ty det ginge en mäktig ande genom
tiden och revolutionen vore ingalunda slutad. Med dityrambisk lyft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
