Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 185
honom till republikan, antecknar han i journalen om sin ståndpunkt
1816. Det är en position, som han försvarar med sin vanliga
ungdomliga käckhet och i det kända stilfurioso, som faller sig
naturligt för honom. Han »öser ur sig» om kungar och fetischer och
hänvisar sedan själv till vännens inflytande: »jag har det af Natt
och Dag» (till Anders Berg 2 nov. 1818). »Bland Klippornas brant
wandrar min Vän — Jag följer honom icke der, det är sant men
också skall jag* ej bland Blommor bortleka min tid», skriver han
samma höst. Och då han vid samma tid upplever en lidelsefull
kärlekshistoria, som fick en olycklig utgång och var av stor
betydelse för hans dåvarande utveckling, skriver han till vännen Berg
om sin känslas art (6 aug. 1818): »Jag tycker äfven att jag är
renare och bättre stämd än förut. Jag tror mer på Gud. Jag
längtar mer efter Natt och Dag.–––––-Jag är starkare. Jag tycker
till och med att jag är större.»
De anförda uttalandena äro samtliga mycket betecknande för
den unge Hazelius. Med sitt Sturm-und-Drang-temperament har
han lätt för att sätta ungdomligheten i program eller sätta den som
en fjäder i hatten, och med sina överord och sin exaltation kan
han lätt verka något av en övermage, som tycker sig vara större
än han är. Men den ungdomliga talförheten och entusiasmen äro
å andra sidan uttrycket för en frisk impulsivitet, som är
huvuddraget i hans lynne och utgör dess mänskligt försonande sida. Och
till de älskvärda lynnesdragen kan man slutligen räkna ett
smittsamt inslag av tjuvpojkshumör och, vad breven beträffar, en
im-provisatorisk charme, som särskilt i korrespondensen med Berg ge
must och färg åt framställningen.
De försonliga dragen utveckla sig särskilt under året 1817,
som betecknar en tid av politisk avspänning för Hazelius. Till
lugnet bidrog, att hans närmaste vän från hösten 1816 blev den vekt
sentimentale prästmannen Anders Berg. Hans borgerliga radikalism
har dock icke alldeles lagt sig till ro. »Adeln förnäm, rik och
okunnig. Ädlingarna råa. Grefvinnorna påstå att Småland ligger
öster om Skåne», skriver han från Skåne 1 juli till fru Stina
Wærn, gift med hans gudfar brukspatron Grave Hülphers
(Dahlgren, a. a. s. 279 ff.). Det är en sorts »jakobinism», som Hazelius
givit ännu mera tillspetsade uttryck och som icke är sällsynt i
Kot-zebues och Lafontaines tidsålder med dess förenklade
samhällsuppfattning; att furstar, hovmän, ämbetsmän och adel äro inbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
