Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 187
snusförnuftets. »Huru lumpen är den bana der du krälar!»,
utropar hans bestraffare, som slutar med följande klimax: »En gång
måste väl du, som Xerxes, då han såg sina otaliga härar skynda
emot döden utan något stort mål, utgjuta några vekliga tårar öfver
ditt betydningslösa lif. — Farväl! Må snart dina tårar rinna.»
I en senare förteckning har Hazelius, som längre fram blev
Wallmarks nära medarbetare och skrev en utförlig minnesteckning
vid hans död, försett denna artikel med följande anteckning: »En
uppsats att skämmas för!» Det kan emellertid tilläggas, att
Wallmarks senare uppträdande mot Manhemsförbundet tyder på att
artikelns proveniens icke varit honom obekant. Och möjligen har
också Hammarsköld tänkt på detta inlägg i striden, då han något
senare i ett skämtsamt brev sökte inge den mystifierade Palmblad,
att första Markallsnatten vore skriven av »Hazelierne».1
Den insats i Hazelius’ liv, som är periodens mest avgörande,
är bekantskapen med Almquist. Den förmedlades av Anders Berg,
som mot slutet av 1817 jämte Almquist hade deltagit i bildandet
av MannaSamfund och redan tidigare kände denne från
Manhemsförbundet, som båda tillhörde. I februari 1818 invaldes Hazelius i
MannaSamfund.2 Enligt Mitt Hjertas Dagbok var det vintern
1818—19, som han blev »närmare förbunden med den af alla mina
Bekannte som på mig haft den starkaste och djupaste inwerkning,
Love Almqvist^. Tidpunkten beror icke alldeles på en tillfällighet.
Anders Bergs sentimentala sinnelag hade blivit honom alltmera
plågsamt, ju mera han kommit ur dödvattnet efter uppträdet 1816, och
dessutom hade han i sept. 1818 »tagit afsked» av sin ungdomskärlek.
Starkare än någonsin kände han behovet att ty sig till en
överlägsen ledare.
De religiösa tongångarna hade aldrig bragts till fullkomlig
tystnad i Hazelius’ själ, och vissa tider bryta de fram med en allt
behärskande och spontan kraft. I brev till Berg dec. 1818 skildrar
han melankoliskt sina erotiska besvikelser men vet också, var trösten
finnes: »Jag är så säker att den Fader som styr mina Skickelser
1 Enligt Palmblads svarsbrev 4 juli 1820 i Hammarsköldska brevväxlingen, KB.
2 Till fortgången av MannaSamfunds verksamhet kan anmärkas, att bland
övriga papper av Hazelius finnes inlagt ett brev på latin, som han skrivit 19 nov.
1821 och varav framgår, att samtalen tämligen regelbundet pågått även hösten
1821. Som ämnen nämnas »De Cruce» och »De Eevelationibus Crucis in Natura».
Att högtidsdagen 1822 firats, är förut bekant. Jfr förfrs MannaSamfund, Saml.
1924, s. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
