Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 195
Anmälan börjar med att inskärpa uppfostrans vikt. Mot den
föregående tidens förvända system hade Almquist återfört uppfostran
till dess riktiga ursprung, som vore att bilda goda människor och
medborgare, upprycka det unga släktet från en sjunken samtids
fördärv och utveckla livet för dess blickar som en glad, symbolisk
vandring till himlen. Därvid får han också tillfälle att tala om
den nya epok i mänsklighetens utveckling, som inbrutit och som
bland annat skulle medföra, att läsningen betraktades som allenast
medlet för ett högre ändamål, själens lyftning, och att politiken
komme att förläggas till mänsklighetens nedre regioner. I detta
sammanhang ironiseras också över Manhemsförbundet, som i den
utgivna skriften syntes vilja visa, att det väl hade umgåtts med
stora idéer men att dessa aldrig kommit längre än på papperet.
Recensenten genomgår därefter punkt för punkt det anmälda
arbetet. Han tilltalas livligt av att gymnastiken, »denna stora
Radical-Cur till vår tids physiska uppryckning», genomgående
kommit till sin rätt. Rörelsen hade nu glädjande nog fått en sådan
omfattning i landet, att man snart kunde vänta få »se den, enligt
Stiftarens oegennyttiga afsigter, ifrån att vara ett privat Institut
blott, tillika blifva så nationligt inrättad, att den utan någon
betydlig tunga blir tillgänglig att begagnas af alla». Vilka märkliga
inblickar i livets inre, som förslaget skänkte, framhålles gång på
gång. En verkligt högtidlig min får emellertid anmälaren, då han
kommer till sjunde graden, varom han yttrar: »å mensklighetens vägnar
måste man lyckönska den ädle Förf. att han kunnat genombryta
dimman af vår tids orena åsigter af förhållandet mellan Man och
Qvinna, och i glänsande dager framställa Ägtenskapet såsom ’den
romantiska enheten’». Högligen gläder det honom vidare, att »den
af en ynklig tid utskrattade ädle Rousseau ser sina förkättrade,
idylliska idéer klarare och i en högre vue antydas». Inför andra
partier, t. ex. utvecklingen av de fyra riksståndens idé, drar han
sig för att bryta ut något enskilt citat, då de vore sådana
mästerstycken av genialitet och skarpsinne, att de borde åskådas i hela
sin fullhet och konsekvens. Den logiska reda slutligen, varmed
författaren sammanbunde de skilda elementen, vore makalös; med fast
blick på sitt stora mål skrede han fram genom sina idéer såsom
genom ett honom tillhörigt land, kastande ett ljusknippe än hit
än dit.
De som av ordensformen i detta uppfostringsförslag låtit för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
