Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Kolonialintresset i Sverige under slutet av 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolonialintresset i Sverige under slutet av 1700-talet 209
visningar på de tjenligaste orter til Africanske besittningar, och
bevisat den nytta som härigenom kunde tilflyta Riket».1 Det är
visserligen sant, att Nordenskiöld i främsta rummet redogör för möjligheterna
för en svensk kolonisation på Afrikas kuster, men han berör också
till sist förutsättningarna härför i Amerika. Att Kellgren i sin
karakteristik av sin föregångares skrift icke låtsas om detta, kan möjligen
bero därpå, att det framför allt är i denna punkt han begagnat
Nordenskiölds framställning. Man jämföre »Nya Handelsbibliotheket» s. 77—
79 och Nordenskiölds avhandling s. 44! För att visa sambandet och
hur bekvämt Kellgren kan gå tillväga, när han använder Nordenskiölds
skrift, kan det vara nog att göra följande sammanställning:
Nya Handelsbibliotheket s. 76.
Säkert är, at Guineiska och
Westindiska handeln böra skattas bland
de aldraindrägtigaste rörelser, men
tillika bland de ovissaste innan de
kommit til stadga.
Afhandling ete, s. 46.
Guineiska och Väst Indiska
Handeln, samt Nybyggens anläggning,
är väl bland de aldra indrägtigaste
rörelser, men tillika bland de
ovissaste, innan de kommit till stadga.
Det intresse för kolonier, som t. ex. Gustaf III och Kellgren
visade, var i grunden helt förestavat av rent ekonomiskt-politiska
intressen. Man traktade efter kolonier, därför att man räknade med, att
de skulle befordra det egna landets industri, då de kunde bli
avnämare för dess produkter, underlätta införseln av specerier och tjäna
flottan som bas vid eventuella operationer i transatlantiska farvatten.
Emellertid kan man under 1700-talet, i synnerhet under dess senare
hälft, urskilja ett kolonisationsintresse, som man kunde kalla det
filantropiska. Det centrala problemet för denna riktning var slavfrågan.
Alltifrån 1500-talet hade man i Frankrike diskuterat det berättigade i
att hålla slavar. I stort sett hade slaveriet erkänts som berättigat,
även om man på vissa håll gjorde en del förbehåll.2 Även i England
möter man denna diskussion och en liknande hållning. Det kan vara
nog att erinra om att Locke, som så ivrigt hävdade individens
rättigheter, lät negerslaveriet bestå, här han gjorde upp sitt förslag till
författning för kolonien Nord Carolina.3 Att man i de olika europeiska
kolonierna i Amerika skulle vara anhängare av slavsystemet är
naturligt. Det skall dock erinras om, att kväkarna i Pennsylvanien
uppträdde som avgjorda motståndare till slaveriet, vilket inbragte dem en
Voltaires, en Raynals hyllning.
Den som på allvar bryter med den i Frankrike gängse
uppfattningen i denna fråga är Montesquieu. Denne, som redan i »Lettres
1 A. a., s. 76.
2 Om diskussionen i Frankrike oni slaveriet jfr R. P. Jameson, Montesquieu
et Vesclavage, Paris 1911 (Thêse).
3 A. a., s. 163, not 1.
14—2877. Samlaren 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
