Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Anton Blanck
till det helt nya i den svenska versionen, är ävenledes hårt och
konkret:
2909 Thet komber opta a en dagh
then man som gifwer annor Iagh,
thagar then minzsta gör aff then mæsta,
aff then mæsta gör han den wærsta.
Then för såt höght, han sætz tha siitw; "’lagt
swa gör han honum hans sæte qwiit.
Then för såt siit, han siter tha höght,
thetta hafwer iak nw for söght.
Hur mycket författaren njutit av att låta den ömklige,
besegrade konungen få till det yttersta förödmjuka sig med denna
självbekännelse, som kunde passa till exempel i en handbok för
själavård, ser man i de följande innebördsrika raderna, där han
med fullkomligt hjärtlöst hån drar konsekvensen:
2917 Darius fik tha sinne ok skæl* * sans och’ förnuft
lot skrifwa siin breff mykith wæl
medh radhe alla manna sinna.
Swa kænner* nödh nakne kono spinna *lär
Man måste medgiva, att den sista radens överdådiga nordiska
ordspråk är infogat med en satanisk skicklighet. Storkonungen är
icke mycket värd i detta ögonblick. Han* kommer väl till sans
igen, men blott för att med alla sina mäns råd åstadkomma ett
mycket väl skrivet böne-brev till den segrande Alexander.
Originalet har naturligtvis icke den minsta antydan om något råd,
som på detta vis måste ingripa, när hela konungadömet genom
tyrannens dårskap håller på att störta ihop.
Det mycket väl skrivna brevet är ett gott exempel på vår
bearbetares litterära stil, på hans förmåga att utveckla ett givet tema
i de former han anser passande för sitt ämne, och man får väl
antaga, att han här gjort sitt bästa. Resultatet blir en omsorgsfull,
något väl predikomässig retorik. Men framför allt syns det klart
att han åter vill låta Darius förödmjuka sig så mycket som
möjligt. Det sker här liksom i originalet genom att storkonungen
själv får utlägga den gamla satsen om tyrannen, som faller dess
djupare ju högre han kommit. »Eecordare Xersen regem fortissimum
. . ., qui multas habuit victorias plurimaque prospera, sed quia
ultra modum elevata est mens eius, habuit turpitudinem in Ellada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
