Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Alexander 45
som oss oc rikeno makt a ligger, lofuum wi widher sannynd ok
godh a tro, medh godhum wilja oc rætte foract1 at halda skulæ
æpter fornempda rikesins radz radhe, oc ther aldregh af gånga,
hwarahanda ærandom thet hælzt æra, som ther til æru fallen, at
rikis radh med vita skal ...»
Med fog anmärker Tunberg att orden om att rådet skulle utse
slottens fogdar med konungens »råd» få en »verkligt tragikomisk
anstrykning». Politiskt innebär ju detta pricken över i. Mer direkt
kan man knappast uttrycka rådets seger. För uppfattningen av
Albrekts personliga ställning vid detta tillfälle äro likväl brevets
inledningsord mest upplysande. Kungen tvingas att erkänna att
hans länsmän ha gjort ogärningar mot hela det svenska folket.
Det har skett mot han vilja, men han har varit högeligen
misstänkt för att ha givit befallning om dessa övergrepp. Visserligen
värjer han sig med all makt mot sådana beskyllningar, men man
får ett intryck att den som skrivit handlingen haft en ironisk
mening med att låta honom underteckna dessa ord, ty omedelbart
efteråt låter han honom å andra sidan ^erkänna sin skuld, då han
icke sin kungaplikt likmätigt med tillbörlig stränghet hållit
vålds-verkarne inom lagens skrankor. Dessa ord lagda i munnen på den
svage Albrekt ha troligen på samtiden måst göra en komisk
inverkan, i varje fall ha de ökat intrycket av hans svaghet. Den skada
som genom våldsdåden och de utländska förtryckarne åstadkommits
har lett till misstro mellan kungen och hans undersåtar, men nu
lovar han att med all den huldhet en rätt monark är sitt folk
skyldig bättra missförhållandena och glömma alla stridigheter. Om
man betänker att Albrekt var alldeles i rådets makt, kan det icke
vara någon tvekan om att dessa ord, som ju ej för mottagarne
kunde ha något större värde, satts in för att göra förödmjukelsen
så stor som möjligt. Formuleringen kunde ej gärna vara
genomförd med större omsorg för att framkalla detta intryck. Konungen
får lägga i dagen en sannskyldig contritio cordis, framställd efter
alla konstens regler. Han har tvingats att inför allt folket erkänna
sin egen mindervärdighet. På detta vis tolkat synes mig aktstycket
giva oss en klar bild av Albrekts personlighet och situationen i det
viktiga ögonblicket, på samma gång vi ha lätt att ur dessa ord
sluta oss till motståndarnes mening om honom. Sådan skulle Albrekt
framstå utåt, genom detta aktstycke fixerades den bild av honom,
1 omsorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
