Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Anton Blanck
som det segrande rådet ville i sitt intresse fastslå. Man drog också
i fortsättningen försorg om att den icke ändrades.
Utan kamp lyckades det likväl som bekant icke att reducera
Albrekt till intet. Vi ha ej material nog att följa stridens
skiftningar, men att det varit en lång strid och att kungen haft
verksamt stöd i sina tyska medhjälpare, som lagt under sig så stora
delar av Sverige, därom vittna även de få bevarade källorna.
Redan 1375 hade konflikten gått ända därhän att en stor
uppgörelse var nödvändig. Den tog formen av en allmän landsfred,
vilket innebar, att de vanliga lagliga formerna voro i viss mån
sprängda. Men samtidigt får kungen giva frälset nya försäkringar
och Bo Jonsson antager i detta sammanhang drots-titeln. Rosinanx
framhåller också, att man från denna tid tycker sig kunna märka
»ett allt skarpare tillspetsande af rivaliteten mellan konungen och
hans drots, då denne med ständigt stegrad styrka träder i
opposition mot både konungen personligen och mot grunderna för hans
makt. Så tillvida utgör 1375 års uppgörelse en märkespunkt i Bo
Jonssons historia, att han’efter den tiden med allt större konsekvens
utnyttjar sina maktmedel, då han sätter mångsidiga krafter i rörelse
för att stärka sin egen ställning på konungens bekostnad.
Samtidigt med att han planmässigt utökar sina förläningar, uppdrifver
han också sina egendomsaffärer till en rent häpnadsväckande
omfattning. »
Från denna tid är Bo Jonsson den svenska aristokratiens
mäktigaste man och ledare och Albrekts egentlige fiende. Konungen
får gång på gång i förödmjukande brev utfästa sig att göra herrarne
tillviljes, han påminnes i sårande former om den välgärning Sveriges
folk gjort honom genom valet till konung. Det kan icke vara
nödvändigt att här gå i detalj, men man måste observera den
fullkomliga målmedvetenheten i rådets ihärdiga politik. Det försummade
intet tillfälle. Det märkligaste aktstycket, tillkommet under de
mest uppseendeväckande former, förskriver sig från 1383. Det har
uppenbara likheter ifråga om stil med kungaförsäkran från 1371.
Lydelsen är denna:
»Wij . . . görum allum mannom witerligt ... at wi medh Gudz
radhe oc medh godhum forhuxadhum2, wilja oc thanka hawom
medh wilja oc kærlek3 aflakt oc bortkastat wt af allo waro hierta
1 H. Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare, I, s. 156.
2 betänkande 3 endräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
