Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Alexander 55
ett dämoniskt drag — något som stötte tillbaka och skrämde, på
samma gång det kunde locka med tjusningen hos en trollkraft.
Kanske var det rentaf något i hans yttre, som verkade stötande
på omgifningen, samtidigt med att det i bitterhet skärpte mannens
egen styrka och kraftutveckling» (sid. 243).
Om Darius är ett mycket igenkännligt porträtt av konung
Albrekt, så följer därav ganska oemotsägligt att romanens hjälte,
medvetet eller omedvetet, för diktaren måste ha fått drag av
Al-brekts fiende. Att det skett medvetet är sannolikast med hänsyn
till hela hans litterära typ. Hans mycket resultatrika studie av
Alexander-figuren visar honom som en i hög grad observerande och
analyserande psykolog. Om vi dock icke kunna finna lika i ögonen
fallande överensstämmelser mellan Bo Jonsson och den grekiske
monarken, som mellan den persiske och den svenske, så beror väl
detta huvudsakligen därpå, att det är lättare att identifiera
modellen för en karikatyr än för en idealbild. "Vi kunna i första
hand sålunda vänta oss att finna likheter i fråga om den allmänna
typen mellan hjälten och den svenska politiska personlighet, som
lät en av sina trogna anhängare omarbeta Alexander-biografien till
en politisk tendensskrift, och det är ju mer än osäkert om han själv
haft någon tanke på att få se ett porträtt av sig själv i denna.
Vad svensken beundrar hos sin Alexander är överlägsenheten,
icke hjältemodet eller den moraliska storheten i och för sig.
Alexander har vunnit världen, förvärvat större makt och framför allt större
rikedom än någon annan människa. Han är tapper, men
framför allt klok, en fullkomlig realpolitiker, ingen fantastisk
äventyrsriddare. Genom betonandet av dessa drag hos den store
hjältekonungen och världserövraren har den svenske författaren givit
romanens huvudperson en säregen, kraftigt framträdande kontur.
Tecknar icke denna också den kloke storfinansiären-drotsen,
övermänniskan, som inför en häpen samtid utan svärdsslag eller
omstörtningar erövrade Sverige? Och har icke författarens ivriga
och framgångsrika försök att göra ett levande porträtt av
sagofiguren sin förklaring däri att han arbetat inför en levande,
välkänd modell, som på samma gång för honom var ett ideal, kanske
en beundrad vän? Om Bo Jonsson Grip gäller med fullaste fog
inledningskarakteristikens ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
