Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Carl Santesson
sprungliga avfattningen från 1827 delvis kommit att träda i skuggan.
Likheterna mellan det franska revolutionssamhället och den
hyperboreiska staten äro i själva verket lika mångfaldiga som betydande.1
Icke blott den yttre iscensättningen med dess sedvänjor och
emblemer, fraseologien och de retoriska slagorden äro i stor
utsträckning hämtade från revolutionens Paris, politisk mentalitet, radikal
ideologi och masspsykologi ha studerats på samma håll. Yid
presidentens inträde i audienssalen skruda sig de hyperboreiska
medborgarna likt jakobinerna i röda mössor, och när Astolf erbjuder
republiken sina tjänster, införlivas han med sitt demokratiskt vordna
folk genom påsättandet av samma huvudbonad, mindre angenämt
beledsagat av revolutionstidens broderskyss. Hans situation erinrar
något om Ludvig XVI:s den historiska 20 juni 1792, då den
olycklige konungen under nödtvunget fraterniserande med den rasande
pöbelhop som trängt in i Tuilerierna själv krönte sitt huvud med
medborgerlighetens röda attribut. Hela sessionen inför presidenten
smakar i övrigt starkt av revolutionens Paris. »Medborgare»
användes som stående tilltalsord, och åt den anklagade men frikände
skanskommendanten dekreteras på revolutionsvis en medborgarkrona.
Under handläggningen av statsärendena viker också den hyperboreiska
trögheten undan för en livlighet som i sitt snabba reagerande och
hastiga dömande, sitt teatraliska och retoriska väsen äger ett
avgjort romanskt tycke. Den larmande debatten med presidenten
ringande i sin klocka under det allmänna tumultet, med skymfande
tillvitelser, applåder och utkastningar verkar tänkt som en kopia
av något uppträde i nationalkonventet, ironiskt träffande just i sin
egenskap av kopia. I de följande scenerna hägrar även den franska
revolutionen upprepade gånger i karikatyrbildernas bakgrund. Den
medborgsmannamaltid till vilken Astolf inviteras och där
hyperboreerna efter avsjungandet av bordshymnen till statens pris ropa
»Vive la Constitution!», avbrytes mitt under de solida njutningarna
ytterst olägligt av ett folkupplopp, föranlett av fiendehärens antag.
I halvvaket tillstånd konstaterar allmänmenaren Mopsus, att någon
person vid dörren »conspirerar» — ordet äger ju sin särskilda klang
från skräckväldestiden, då en hysterisk misstänksamhet överallt
vädrade komplotter —. och strax därpå höres den ångestslagna och
ursinniga folkhopen utanför med massinstinktens t}rpiska reaktion
1 Jfr Vetteblund, Atterboms sagospel Lycksalighetens ö. Stockholm 1924,
s. 266—268.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
