Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiskt verklighetsstoff i Atterboms hyperboreiska republik 93
stådda problemer» »höjer sig öfver de flesta statsmän och politiska
skriftställare, samt står i bredd med de största af detta slag, som
vår tid och kanske någon tid frambragt», får man ej förundra sig
över att de som tänkte olika reagerade med löjets vapen och ej
voro hågade att göra hennes reseskildring den rättvisa den
förtjänade, särskilt som gensaga mot engelsk genomsnittsopinions
fördomsfulla hållning mot de forna kolonierna.
Som bekant har Atterbom själv i några anmärkningar vid
slutet av sagospelets andra del förlöjligat miss Wrights skönmålning
av Förenta Staterna, allt under försäkran, att hans karikatyrbilder
ingenting lånat från hennes bok, som han enligt egen uppgift först
sedan de hyperboreiska scenerna voro skrivna och tryckta av en
händelse kommit att ögna i. Att en av Atterbom citerad episod
ur miss Wrights Resa råkat erhålla en så förvånande likhet med
Pantaleons krigsexpedition — man minnes den hyperboreiske
generalen, vilken av lutter vekhj artad pacifism släppt fiendehären ur
händerna, emedan dess tillintetgörande skulle kostat tolv
republikaner livet — beror således, enligt vad skalden påstår, endast på
att den komiska fantasiens överdrifter under vissa förvända
förhållanden kunna upphinnas av verkligheten. Är Atterbom här
verkligen uppriktig och hans förvåning över den mer än frappanta
överensstämmelsen icke spelad? Hans betydligt skruvade försäkran
förefaller nästan skriven för att möta något väntat inkast; det är
i varje fall lustigt att se med vilken iver skalden, annars en icke
särdeles nogräknad låntagare, nu garderar sin självständighet och
skattar sig lycklig, att han icke tidigare läst miss Wrights bok, då
frestelsen till ett plagiat möjligen kunnat bliva honom övermäktig.
Mot denna förklaring står i alla händelser en annan senare, där
Atterbom på samma punkt slagit till reträtt och så gott som erkänt
sin skuld till miss Wright, liksom han vidgår, att de hyperboreiska
scenerna delvis syfta på amerikanska förhållanden. Den 5 oktober
1854 skrev Atterbom till sin förläggare, Abraham Bohlin, ett brev
med utförlig redogörelse för huru han ämnade revidera samma
scener för den nya upplagan av Lycksalighetens ö. Replikerande
på en anmärkning av Bohlin, att hans karikerade republik saknade
motbild i verkligheten, gör Atterbom i samband härmed ett,
hittills icke observerat, uttalande om hyperborésatirens ställning till
Förenta Staterna. »Man gör mig orätt», skriver han här, »om man
föreställer sig, att jag enkannerligen haft Nord-Amerika i sigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
