Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Carl Santesson
lägg m. m. Han framhåller här, huru Moore i det ifrågavarande
skaldebrevet tecknat »en högst komisk och med den i Svea (H. IX.
N. 2. s. 93—95) redan lemnade beskrifningen fullkomligt
öfverensstämmande bild af denna ömkeliga fÖrbunds-stad.»x Den åsyftade
beskrivningen i Svea förekom i Hartmansdorffs förut berörda
Amerikaavhandling, där skildringen av Washington, betydelsefullt nog,
flerstädes bygger just på Klinckowströms Resa. Man iakttager, hur
Atterbom nu, liksom i noten till sagospelet, förföljer den
amerikanska metropolen med envis ovilja, och det är därför intet
förvånande, att samma antipati kommer till uttryck i diktverket.
Atterboms Upplysningar visa i övrigt på det mest övertygande sätt
huru ivrigt och under vilken polemisk spänning hans tankar vid
denna tidpunkt — det är omkring nyåret 1827 — kretsa kring
Nordamerika och frågan om dess ställning som demokratiskt
mönsterland. Hans tidigare i samma Svea-häfte efter recensionen av
Hammarskölds filosofihistoria införda uppsats Tillägg. Om vissa
Recensenten tillhöriga läror i Philosophi, Ästhetik och Politik jämte
dess bilagor hade redan häftigt angripit Argus som Amerikas
oför-tröttlige lovsångare. I Upplysningar vid skriften: Tillägg m. m.
följer nu på samma linje en förnyad hetsig attack på
»Publiciste-riets normal-samhälle». Efter utdrag ur trenne av Moore’s
amerikanska skaldebrev, citerade med en förtjusning, som röjer huru
Atterbom genom dem tyckt sig få vatten på sin kvarn, vänder sig
skalden ånyo mot Argus oupphörliga skrikande om idealstaten
bortom haven, återkommer till sina gamla idéer om Fristaternas enbart
materiella kultur och statsbildningens bristande fasthet under nya
utfall mot Argus, som anvisat Amerika uppgiften »att rädda
odlingen och äfven frälsa Europa», och åberopar till sist, slutande
med ett citat från Moore, det vittnesbörd om Nordamerika dennes
versbrev frambära till det svenska folket.2 I sagospelets satir
förlöstes något av den ovilja mot förbundsrepubliken vilken, skärpt
av »arguseriet», gripit så fasta tag i Atterboms medvetande.
1 Svea, H. X: 2, s. 305.
2 Svea, H. X: 2, s. 303—308. Då Vetterlund (a. a., s. 277, 278) antager
möjligheten av att Moore’s skaldebrev bestämt versform och tonfall i Atterboms
Befrierskan, bör man dock hålla i minnet, att denna dikt påbörjades redan våren
1824, medan den upplaga av Moore ur vilken Atterbom i noterna till sagospelet
gör ett citat är från 1826. Den ton av förtjust upptäckt som råder i Sveas
Upplysningar, antyder likaledes en bekantskap av färskt datum. Törneros omtalar
även i ett brev av den 22 januari 1827 (Landquists uppl. II, s. 29), att Atterbom
»under helgen» läst Shakespeare, Byron och Moore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
