Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms dikt Narcissen. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms dikt Narcissen 113
När stormen öfver vattnet jagar,
Mitt Inre smärtfullt darrar der,
Och Echo från förflutna dagar
Min sorg och dock min vällust är.
När parkens unga Herrskarinna
Besöker sina blomsterland,
Och hennes elfenfingrar hinna
Den längtande på enslig strand:
Jag sorgsen ser mitt öde bådas,
Dock, Grymma! jag förgudar dig,
Ty blott jag med din blick benådas,
Min dröm i blicken speglar sig.
I morgon skådar du förkolnad
Den prakt du förbisåg i går,
Ty under denna hvita vålnad
Ej länge blommans hjerta slår.
O, hellre vid ditt bröst förunna
Mitt korta doft en aftonverld,
Och kyss till sömns mig, och förkunna
Din cittra blommans himmelsfärd!
Som Santesson redan klarlagt diktens likheter och olikheter
med dess närmaste förebild, Ovidiusmyten, behöva vi här ej
uppehålla oss med detta utan kunna gå direkt till tolkningen. Det
synes mig då, att man, för att överhuvudtaget kunna få någon
klarhet i dikten, från första stund skarpt måste särhålla de båda
motsatta, om ISTarkissos’ själ rivaliserande makterna: vattnet med
dess spegelbild och den varnande rösten, Eko-gestalten. Mellan
dessa båda poler pendlar poemet.
Frågan inställer sig nu: Vad symboliserar vattnet med dess
spegelbild? Vad symboliserar Echo? Vi börja med källsymbolen.1
Cederblad, som under jämförelser med Atterboms dikt Liljan
och Stagnelii Idealismen tolkar Narcissen i nyplatonsk anda, ser i
källan först och främst en symbol för den nyplatonska materien,
vid vilken blom man-skalden är fängslad; diktens grundtanke blir
för honom analog med Idealismens: »själens avfall från det
gudomliga» (a. a. s. 135):
1 För att erhålla en bekväm term har jag använt uttrycket »källsymbolen»,
ehuru det i dikten strängt taget icke talas om någon källa, det heter ju där
»dammens rand».
8 — 29165. Samlaren 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
