Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms dikt Narcissen. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms dikt Narcissen 117
»Hvi vill du» — så sjunga de tjusande små —
»Förtäras i gäckade strider?
O kan du väl tvinga din verld att förstå
Ett echo från främmande tider?
Skall hopen ej evigt ditt qväde försmå?
Hvad nytta kan den af en andesång få?
Men tömmer du engång Elfvornas horn
Och älskar du vålnaders dansar,
Då förbarmar sig Nornan i Freyas torn,1
Hon öppnar dig fjällväggens pansar:
Ty vi lära dig Runans hemliga ord,
Som herrskar i luft, i vatten och jord,
Så går du i mörker och jätteblod
Tills himmelens brygga du finner,
Och slår du gullharpan med trofast mod
Snart Åsarnas salar du hinner.
Du skådar dem här bland Valkyriornas dans,
De Enherrar alla i ungdomlig glans.
Och Brage sig reser från strålande vägg
Att förherrliga bragdernas minnen,
Till midjan räcker hans silfverskägg,
Hans röst tjusar Gudarnas sinnen;
Begråter ock Frigga sin Baldurs fall,
All klagan förstummas för sångens skall.»
Det är ju tänkbart, att talet om »Runans hemliga ord» eller
om öppnandet av fjällväggens pansar kunna tyda på den spekulativa
naturfilosofien. Men granskar man stroferna i övrigt och
sammanfattar man dem i deras helhet, måste man givetvis även tillägga
dem en annan betydelse. Lockandet till »de åldriga Gudars hem»,
till »himmelens brygga» och »Åsarnas sälar», liksom införandet av
vattensymboliken, av Näckens och Freyas gestalter — allt detta
tyder på att vi här ej ha att göra med något annat än Atterboms
sedvanliga trånsjuka jenseitslängtan. Älvornas sång, det är den
för den unge skalden ständigt uppdykande frestelsen att vända de
jordiska striderna ryggen, att »ge upp» i kampen för de roman -
1 Freya är enligt Upplysningarna Näckens dotter, skönhetsgudinnan,
»Kärlekens och Hoppets symbol, en sammansättning af oändlig Musik och innerlig
Trånad, och liksom Grekernes Aphrodite, uppstigen ur hafvet.–––––-Såsom
Skönhetens gudinna, delar hon med sin vän Tapperhetens Gud, antalet af fallna
hjeltars Själar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
