- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 10. 1929 /
134

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms dikt Narcissen. Av Gunnar Axberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 Gunnar Axberger

Din forna skönhet här betrakta

Från minnets näktergal din saga
Här mystiskt återljuda hör

Grundtanken är densamma som i Narcissens båda inledningsstrofer:
skådandet i källan representerar återerinringen, i vilken själen
upplever sin forna skönhet d. v. s. sitt tillstånd i preexistensen före
fallet.

Beträffande Narcissens båda slutstrofer, där »Parkens unga
Herrskarinna» bryter blomman, tror jag ej man får ställa dem så
»till hälften fristående från diktens tankegång», som Santesson velat
göra. Det är ju dock i dessa strofer, som skalden låter lösningen
på Narkissos’ tragiska konflikt framskymta. Hjelmqvist vill här se
den tanken, att narcissen-skalden i kärleksupplevelser finner en
lösning på konflikten mellan verkligheten och fantasien, och anför
såsom belägg härför det ofta citerade stället ur Fågel Blå-utkastet
av 1818 (Fågel Blå s. 194), där Deoletus talar om »kärlekens
personliga verklighet» och dess välsignelse. — Emellertid torde det
kunna ifrågasättas, om kravet på personlig kärleksupplevelse vid
denna tid ännu blivit fullt aktuellt för Atterbom. Hans dikter och
övriga uttalanden synas mig knappast tyda därpå. Han går ännu
helt upp i andra frågor och problem. Nilsson har påpekat den
stora skillnaden mellan Deoletus ställning till kärleken i Fågel
Blåfragmentet av 1814 och i Utkastet av 1818. I Fragmentet ställer
sig Deoletus, som dock redan här är Atterboms alter ego, närmast
avvisande till kärleken:

— — — Hvad du förstår med kärlek,
Det är ej till för mig, Men om en dyrkan
Lik den, som skänktes åt en Gud, — — —

— — — Om detta kärlek är — då har jag känt den:
Men endast såsom barn, och för min Mor. (Poet. Kal.
1814 s. 85).

Det är ovisst, om Atterbom redan 1811 i kärleksupplevelsen såg sitt
livs räddning. — Däremot känna vi från det föregående den unge
Atterboms starka längtan efter dödens befrielse. Enligt det
Phosphorosuttalande, jag ovan citerat (s. 126), och som så utmärkt belyser
Narcissens tragik, finner ju skaldens inre spänning sin lösning först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1929/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free