- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 10. 1929 /
135

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms dikt Narcissen. Av Gunnar Axberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Atterboms dikt Narcissen 135

i dödsstunden. Cederblad synes mig därför med rätta ha tolkat
slutstroferna som en häntydan på Narkissos’ befrielse genom döden.
»Parkens unga Herrskarinna» bryter blomman, narcissen-skalden
ber henne vid sitt bröst »förunna mitt korta doft en aftonverld»,
att kyssa honom till sömns och låta sin cittra förkunna »blommans
himmelsfärd», — närmast till hands ligger givetvis att tolka detta
som en antydan om blommans död.

Min tolkning av Narcissen är härmed slutförd. I motsats mot
Santesson och Cederblad, som i källsymbolen, vid sidan av det
personliga självbespeglingsmotivet, velat se fängslandet i resp. den
kritiska filosofiens fenomenvärld och den nyplatonska sinnevärlden,
— har jag i källsymbolen velat finna den platonska återerinringen,
upplevandet av urbildsjaget; ett spekulativt självförsjunkande alltså,
till vilket sedan det givetvis därmed nära sammanhängande
ego-centriska självbespeglingsmotivet anknutits. I motsats mot
Santessons och Cederblads uppfattning av Eko-symbolen såsom resp. tingens
sanna väsen och det gudomliga kravet, — har jag* i Eko trott mig
se en personifikation av det lyckligt oreflekterade livet i den yttre
verklighetens värld, varifrån skalden så ohjälpligt är utestängd.
I slutstroferna har jag sökt en antydan om döden såsom lösningen
på skaldens smärtsamma inre konflikt. — Vad dikten saknar i
Santessons och Cederblads tolkningar: en enhetlig1 grundtanke, synes den
mig1 genom mitt tolkningsförslag ha fått. Den är ej »ett
samman-tråcklande av heterogena element», den är ett enhetligt uttryck för
ett av Atterboms mest brännande problem: hans ställning till dikten
och verklighetslivet.

Jag har på ett tidigare ställe i denna uppsats antytt, att
Narcissens grundtanke finnes förebådad redan i Skaldarmal. Sedan min
tolkning av den förstnämnda dikten nu är avslutad, må med ett
par ord beröras jämförelsepunkterna mellan de båda poemen.
Såväl likheterna som olikheterna äro härvid av intresse. I båda
dikterna lockar vattnets sång mot evighetens rike: resp. Åsarnas
salar och den platonska urbilds världen. Den representerar skaldens
världsfrånvända jenseitstrånad. Och i båda dikterna ställes
gentemot denna vattnets lockelse en annan röst, varnande och manande
i motsatt riktning: mot verklighetslivet och dess uppgifter. Båda
poemens konflikt består i spänningen mellan dessa båda om
huvudpersonen rivaliserande stämmorna. Men längre sträcker sig icke
likheten. Medan lockelsen från »vemodets bölja» i Skaldarmal äger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1929/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free