Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms dikt Narcissen. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Gunnar Axberger
karaktären av en visserligen eggande och tjusande men dock
jämförelsevis lätt övervunnen frestelse, har i ’Narcissen vågens sång
blivit en förfärande makt, som oåterkalleligt håller skalden
bergtagen. Och medan i den förra dikten rösten från livet och
verkligheten representerades av Diarnes storvulna, mäktigt bjudande
gestalter, har den i den senare förflyktigats till ett klagande och
sörjande eko. Medan till sist Skaldarmal utmynnade i jublande
durtoner: skalden återvänder till livets ledungafärd, — förklingar
Narcissen i elegisk dödsstämning: först i döden skall skalden vinna
sin befrielse. I Narcissen har Atterbom börjat få blicken öppnad
för huru svårt det i själva verket är för honom att slita sig lös
från vemodets bölja och följa Diarnes maningar till livsbejakande
kamp och handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
