Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten. Av O. Klockhoff - I. Sune Folkesson och Elena Sverkersdotter - 2. Folkvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 O. Kloekhoff
var snäller man och goöhær drængiær–––-ær hans e giættit godt»,
men dylika vackra eftermälen lämnar författaren om nästan alla
konungar i längden, t. o. m. Eagnvald Knaphövde, varför på detta
intet är att bygga. Någon kvinnofridslag fanns icke heller under
Sverker II:s tid. En sådan förutsättes i vår visa (jfr da. A 17 o. 39).
Det fanns därför intet skäl för visdiktaren att lägga de i dessa
strofer befintliga orden i Elenas mun, om det varit fråga om konung
Sverker. Men om Magnus Ladulås passa folkvisans ord mycket
bra. Hans kvinnofridslag blev nog vida känd, men denna härleder
sig från Alsnö möte 1279 (Tunberg, Sv. Medelt., s. 126).
Angående Birger jarls och Magnus Ladulås’ lagstiftningsarbete
säger Erikskrönikan:
vv. 526: Han (Birger jarl) gaff them swa starken rath
ok näfste mangen som giorde oreth
swa at them matte ingen göra ofrid
vtan han hötte halsin wiid
Jfr. da. 17: »thet koster var huide halss-benn.»
vv. 1246: Han (Magnus Ladulås) gafü godhan rät i sina liffdagha
mykin frid ock starkan agha
The men ther illa plägade göra
them wille han hwarken see eller höra.
Av många skäl synes Erikskrönikan varit känd och anlitad av
visdiktaren under 1300-talet.
Ej så liten vikt synes böra tillmätas den omständigheten, att
felet Magnus i st. f. Sverker förekommer i alla till över 20
uppgående danska uppteckningarna. Om visan i detta hänseende
ändrats »ett gott stycke in på 1300-talet» och vi antaga, vilket är
mycket sannolikt, att visan redan vid sin första tillkomst överförts
till Danmark (1245), så hade man rätt att vänta, att åtminstone
någonstädes där den första uppteckningen hållits vid liv, så mycket
hellre, som nog namnet Sverker där på grund av släktförbindelser
hade större sympati för sig än Magnus. Dess spridning i Danmark
tyder alltså på, att visan där var synnerligen omtyckt, och varför
skulle den då ej genast blivit spridd i sitt ursprungliga skick? Detta
anser jag vara ett stöd för min åsikt, att namnet Magnus är
ursprungligt i visan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>