- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 10. 1929 /
169

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten. Av O. Klockhoff - III. Ingrid Svantepolksdotter och Folke Algotsson - 1. Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten 169

och testamentets genomförande blev därför en längre tid vilande.
År 1321 hade hon flyttat till Vreta (wretis constituta») och utfärdar
ett nytt gåvobrev, däri hon i det hela vidbliver de i testamentet av
1312 gjorda bestämmelserna, men då biskop Brynjulf nu var död
(† 1317), utser hon till executores testamenti »patres dominos
Karo-lum Lincopensem et benedictum scarensem vel eorum successores».

Jag har tämligen vidlyftigt redogjort för dessa Ingrids tvenne
testamenten för att visa, att hon hela sitt liv var fästad särskilt
vid Skara, dess kyrkor och biskopar. Någon annan grund därtill
har jag ej kunnat finna än hennes minne av sin avlidne man, Folke
Algotsson. Jag tror, att om hon blivit med våld bortrövad, hade ej
hennes känslor för hans minne varit så hela hennes liv behärskande.
Men förhållandena gjorde, att hon troligen ej fick sin önskan
uppfylld att vila (vid hans sida) i Mariakyrkan i Skara.

Hon hade med honom sonen Knut. Om honom se Nytt
Biografiskt lexikon, s. 395 (Nat. Beckman).

I slutet av 1280-talet blevo förhållandena mellan konung
Magnus och Algotssönerna helt annorlunda. Det uppstod nämligen en
bitter fiendskap mellan dem, men om upprinnelsen till denna och vilka
av Algotssönerna som voro invecklade i stridigheterna, känner man
högst litet till. Strinnholm har förmodat, att det var Ingrids
bortrövande av Folke Algotsson, som var anledning till brytningen, men
dels är det mycket osannolikt, att något brudrov ägt rum, dels får
man väl ej anse, att Magnus Ladulås lät sin vrede över det skedda,
om det verkligen ägt rum, drabba hela släkten, lagman Algot och
hans söner, först och främst den ansedde biskop Brynjulf, dels bröt
konungen mot sina egna och landets lagar genom ett sådant
handlingssätt. Han hade i Alsnö stadga 1279 (eller 1285) föreskrivit
rörande kvinnofriden och andra brott mot konungens edsöre, att
»hwar som huggær allær dræppær nokon i sit sialfs-hus, |)a skal alt
|)æt han a skiptær i |)re løtte. takær en konongær. annæn hæræd.
Jmöiæ saksøkiæ och |)æn sum giærdinæ gørde se utlaghdær. e til |)æn
biöær fore hanum. ær han hawir brutit wiöær. oc bøte os siöæn XL
markær. SUJcæ samu hæmcf sculu allir per haivœ sum quindi
wal-føræ œllœr dræppær} Enligt denna stadga, utfärdad blott några få
år före det förmenta brudrovet, skulle endast förövaren av brudrovet,

1 Kursiverat av mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1929/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free