Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten. Av O. Klockhoff - III. Ingrid Svantepolksdotter och Folke Algotsson - 1. Historik - 2. Folkvisorna om Folke Algotsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 O. Klockhoft
eller andra konungens ovänner nu eller i framtiden till konungens
och rikets skada hemligen eller uppenbarligen. På denna skarpa
skrivelse avgav biskopen genom sina utskickade den förklaringen,
att han fogade sig i det i utsikt ställda straffet, om han befanns
vara skyldig (DS. II, n:r 292). Vari de händelser, som antydas i
dessa skrivelser, bestodo, har ej kunnat påvisas, men säkerligen stodo
de ej i något samband med Ingrids förmenta bortrövande. Detta
anser jag ej hava existerat, emedan enligt min mening Ingrid och
Folke voro gifta långt förut. Men senare skribenter hava förblandat
händelserna och ansett Algotssönernas uppträdande mot konungen
bottna i dennes stränghet mot dem på grund av det förmenta
brud-ro vet. Däremot strider ock Magnus Ladulås’ egen kvinnofridslag,
som talar om endast den skyldiges (ej om släktens) bestraffning,
som bestod i indragning av dennes egendom och landsförvisning,
såvida ej den fällde förböner, som han brutit emot. Ingenstädes
talas om dödsstraff för ett sådant brott. Ungefär samma stadganden
gällde enligt åtskilliga landskapslagar, t. ex. Uppl.lagen och
Östg.-lagen.
Egendomligt är, att Ingrids fader ej alls nämnes i samband
med brudrovshistorien samt att Ingrid efter Folkes död ej återvände
till sin fader, vilket varit det naturligaste, om hon blivit med våld
bortförd, utan stannade kvar i Västergötland och ställde sig under
biskop Brynjulfs beskydd samt bodde på en av dennes gårdar
(Bergsätra), till dess hon några år därefter begav sig till Vreta kloster.
Detta visar, att hon kände sig nära förbunden med den släkt, till
vilken skarabiskopen hörde.
Att Magnus Ladulås var högeligen förgrymmad på biskap
Brynjulf, berättar Ericus Olai, som säger, att denna blev »tribulatus»
av konungen. Enligt andra berättelser skulle biskopen för en tid
nödgats üy till Alvastra kloster för att undgå konungens vrede.
Men detta måste i så fall varit endast för en kort tid, ty år 1288
n/9 bevittnar han två gåvobrev, som konungen utfärdat för St.
Klaras kloster, i slutet av samma år befinner han sig dels å
Qua-linsö (Kollandsö), dels å Sækkirstadum (DS. n:r 984). Året därefter
är han i Skara (DS. n:r 1004).
2. Folkvisorna om Folke Algotsson.
Det gives två folkvisor av olika innehåll om Folke Algotsson.
I den ena heter hjälten Folke (Folkvor, Falkor, Falkort, Falken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
