Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronologiska randanteckningar till Fänrik Stål. Av Martin Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Martin Lamm
över reträtten, som genomgår de andra tidiga sägnerna. I
feber-yrsel tänker Döbeln på sin här, som ilat i sträcktåg norrut och nu
är färdig att brista samman. Att bryta denna reträtt är Döbelns
enda strävan, och den motsvaras av känslorna hos de meniga i
hans armé: »Sörj ni blott för att vi få stå, ej springa.»
Skall man tala om en gemensam inspirationskälla för dessa
Bunebergs första sägner och utkast, så stannar man närmast inför
det lilla dramatiska fragmentet ’Belägringen’. Om detta, såsom
antages, är skrivet i slutet av 1845, alltså före begynnelsen av
sägendiktningen, utgör det ett slående bevis för att Runeberg redan
före kännedomen om det tillämnade Öhmanska verket var inne på
just den motivkrets, som han i de första sägnerna skulle behandla.
Det dramatiska fragmentet spelar ju på Karl XII:s tid, men
Strömborg (a. a. IV, 2, s. 30 f.) har med full rätt framhållit, att det
egentligen är Sveaborgs belägring, som givit Euneberg hans
uppslag, och har till och med gjort troligt, att han för dramat
begagnat Montgomerys skildring av situationen på Sveaborg. Det
lilla dramats hjälte, kommendanten Stålman, är en sorts
motsvarighet till Döbeln och ännu mer till Sven Dufva, såsom redan
Strömborg påpekat. Han är ett humoristiskt uppfattat original
liksom von Fieandt, men genom sin ståndaktighet mot varje tanke
på kapitulation eller reträtt ger han uttryck åt den indignation
över Klingspors och Cronstedts handlingar, som vid denna tid
tyckes ha varit så stark hos Euneberg.
Vi komma därmed in på nästa problem: När fick skalden tanken
att skapa en diktcykel om det finska kriget, och när försåg han
den med ramdikten ’Fänrik Stål’?
På den första frågan ha givits synnerligen motsägande svar,
ibland till och med i samma arbete. Hjerténs kommentar säger
på sid. 8 på tal om den enligt hans datering våren 1846
tillkomna dikten ’Vårt land’, att dess tillkomst som isolerat stycke
kanske får sin förklaring »därigenom att skalden icke ens vid denna
tid hade någon klar avsikt att i en verklig diktcykel besjunga det
finska kriget, utan betraktade de dittills färdiga, tämligen
olikartade dikterna såsom fristående. Först på hösten, då också ’Vårt
land’ fick sin sista omarbetning, var den stora planen färdig,
medveten och mognad.» Några få sidor längre fram (s. 13) säges
emellertid på tal om ’Sveaborg’, som diktats ett par månader tidigare
än Vårt land, senast i mars 1846, att fänrik Ståls förekomst i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
