Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronologiska randanteckningar till Fänrik Stål. Av Martin Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronologiska randanteckningar till Fänrik Stål 189
I själva verket tala också andra skäl för denna hypotes. Då
Euneberg senast i mars 1846 diktade ’Sveaborg’, hade han
antagligen för avsikt att begagna fänriken såsom ramfigur för sina sånger
från finska kriget. Han förefaller emellertid ha övergivit denna
plan för någon tid, samtidigt med att han beslöt sig för att ej
publicera ’Sveaborg’. Härpå tyder ju ej blott fru Runebergs av
mig ovan citerade brev, utan också den egendomliga omständigheten,
att fänriken ej på något sätt förekommer i de närmast diktade
styckena, även då man tycker, att han mycket väl skulle ha
behövts. Så t. ex. i slutet av ’De två dragonerna’, vilken av
Strömborg och senare forskare brukar dateras till början av år 1847.
Det heter där om de båda stridskamraternas kamp mot kosackerna:
Den blef kort, så ryktet säger;
Samma rykte nämner om,
Att till Sandels i hans läger
Lod om kvällen kom.
Här skulle fänriken onekligen passat bättre som sagesman än »ryktet»,
vars åberopande gjort det annars så ypperliga slutet något konstlat.
Egendomligt är också, att Euneberg döpt den ene av dragonerna
— de äro ju fritt uppfunna i anslutning till en anekdot i Julius
Cæsars De bello gallico — med namnet Stål. Det fanns ju så gott
om enstaviga svenska soldatnamn av samma krigiska klang, att
Euneberg näppeligen skulle ha givit denna anledning till
förblandning, om han verkligen vid denna tidpunkt tänkt sig fänrik Stål
såsom hela samlingens berättare. Att sedermera ersätta namnet Stål
med något annat var svårt, då det använts i rimställning.
Fullt besluten att begagna fänriken såsom berättare har
Euneberg först varit i ’Kulneff’, utom ramdikten den enda av de i första
häftet utgivna dikterna, där fänriken kommer till orda:
Och efter kvällen räcker till,
Och minnet ger oss glädje än,
Om Kulneff jag berätta vill,
Säg har du hört om den?
I och med denna dikt, där fänriken karakteristiskt nog ej nämnes,
men förutsättes, har en ramdikt om fänrik Stål blivit oundgänglig,
och därmed har också ’Vårt land’, som Euneberg säkert mycket
tidigt tänkt sig såsom inledningssång, fått sin nuvarande plats
framför och utanför ramen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
