Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ny metrik? Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny metrik? 197
Jag anför ur en avhandling av Vald. Vedel, som jag skall återkomma
till: »Ljudens styrka och varaktighet, det enda som rytmiken räknar
med, äro långt ifrån att ensamma bestämma en dikts ljudliga värkan;
vokalernas klang, konsonanternas karaktär, den språkliga melodien,
ordens form och förbindelse, därtill också tempot och föredraget kunna
ju giva dikter med samma rytm alldeles olika ljudprägel.» Även i
fråga om själva rytmen är en reservation att göra; jag tar ett
exempel som jag förut begagnat mig av för detta ändamål.
Runeberg hade en tid stor förkärlek för den femfotade trokéen, använd
t. ex. i Molnets broder:
Högt i sko’gen låg det ri’nga to’rpet,
djupt i ödemarken, långt från vägen . . .
Samma versmått har Karlfeldt i Aspåkers-polska:
Varför si’tta vi så sti’ll och ty’sta?
Ha vi uttömt alla kära ord?
Äro alla de små läppar kyssta,
Som gå leende kring detta bord?
leke blott versmåttet är det samma, utan även, såsom här antytts,
accentfördelningen med typen: s’ s s" s s’ s s" s s" s. Men icke är rytmen
densamma. Hos Runeberg ett eftertryckligt largo med tungt markerad
avslutning, hos Karlfeldt ett livligt allegretto med staccatokaraktär.
Detta tyckas apparaterna lika litet registrera som vi med vanligt
beteckningssätt. Man har på senare tid gripit till musikens för att bättre
återge rytmen och ge ledning för läsaren, men noterna kunna
(frånsett att de torde ha sina brister vid användning för metriska syften)
icke heller fullt motsvara kraven. Var och en vet ju att ehuru i
musiken kompositören föreskriver hur han vill ha sitt verk tolkat,
detta genom relativt små ändringar i tempo m. m. kan göra helt
olika intryck.
Vi måste avvisa fysiologernas anspråk på att med ensamt sina
metoders hjälp bygga upp »en ny metrik». Versläran sysslar med
poesi, där ett element inte kan isoleras utan att högst väsentliga
moment tappas bort och resultaten bli bristfälliga. Men de fysiska
apparaterna kunna skänka oss mycket värdefulla upplysningar till
att börja med genom sin kontroll på uppfattningen av rytmiska ting.
Välbekant är ju att den ene metrikern hör allehanda som den andre
är helt döv för, och experiment bör åtminstone i vissa dylika fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
