Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ny metrik? Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Otto Sylwan
kunna ge objektiva utslag. Och därutöver skulle säkerligen
fysikern eller fysiologen i samarbete med filologen kunna lösa mer
positiva uppgifter.
Scripture har — det är här särskilt att understryka — sin
förnämsta förtjänst däruti att han söker den verkliga, konkreta
rytmen, och måhända finns det flere forskare, som från samma
fysiologiska utgångspunkt och med samma metod satt sig samma
uppgift. Men humanisterna hava, åtminstone sporadiskt, varit inne på
samma problem. Liddell, som trots sin »scientifika» åskådning får
räknas till dem, står icke ensam.
Svårast att fatta skillnaden mellan abstrakt schema och konkret
rytm ha de ortodoxa klassiska filologerna haft, enär de gått ut ifrån
bestämda typer och ur dessa drogo sina detaljerade regler. Och
som denna klassicerande metrik under större delen av 1800-talet
var så gott som ensam odlad hos oss, så har uppfattningen varit
ytterst seglivad. En jämförelsevis frisinnad klassisk filolog kunde
ännu 1902 påyrka att den orimmade (»metriska») versen borde läggas
till grund för svensk verslära, enär »skalden, där han använder rim,
till ersättning för det tvång rimmet ålägger honom, tager sig andra
friheter, dem han icke skulle tillåta sig i orimmad vers». Det är
att ställa saken på huvudet: naturligtvis är det just dessa »friheter»,
som äro det intressanta, det viktiga.
Nyligen framlades ett akademiskt specimen, som trots en del
moderna allyrer bygger på den klassiska uppfattningen. Författaren
behandlar de främsta hexameter-dikterna från 1800-talets förra del,
undersöker i detalj deras prosodi och bedömer varje versfot för sig,
utan att alltid just få tag på det viktigaste uti dem. Han har
sin teori om hurudan en hexameter bör vara och frågar främst om
Tegnérs och Stagnelius’, Eunebergs och Malmströms verser stämma
med denna. Så betygsätter han dem. Angelika har den »idealiska»
svenska hexametern. Att diktarne hade olika ämnen och syften,
att de voro olika till läggning och åskådning, att deras verser
därför böra vara olika, att själva deras »fel» bidraga till att ge verken
en olika karaktär, att det just är denna karaktär sådan den röjes
i deras rytm, som det är metrikerns uppgift att få fram — detta
har tydligen aldrig fallit förf. in.
Då jag nu nämner några forskare, som tagit upp det här
ifrågavarande problemet, stryker jag under att de endast äro exempel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
