Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ny metrik? Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Otto Sylwan
till engelska och tyska diktare ställa en serie frågor, som gå ut på
att få fastslaget, huru de kommit till den versform de i varje
särskilt fall använt. Somliga av de tillfrågade, i synnerhet
engelsmännen, ha avböjt att svara, flere ha gett de äskade upplysningarna,
i några fall ganska utförligt. Dessa svar äro överensstämmande
däri, att versmåttet ej beror på något val, utan inställer sig utan
överläggning (Archiv bd 66, 1928: Äusserungen deutscher Diehter
über ihre Yerskunst). Scripture anser sig då kunna fastslå att »die
Werkstätte für den Vers befindet sich im Unbewussten», och att
»alle Forschungen über den Bau des Verses sind Untersuchungen
über die Arbeitsweise des Unbewussten.» —Det är nu att draga
alldeles för vittgående slutsatser. Först måste erinras om att
diktarne själva undantagit större verk, såsom epos och även i viss mån
reflexionsdikter. En poet tar sig inte för att forma en sonett utan
att veta vad han gör.
För den verkliga lyriken gäller det nog att rytmen uppstår
omedvetet, det är ingen överraskning för humanistiska forskare på
området, men det är gott att ha fått detta ytterligare fastslaget.
Särskilt är att framhålla en del yttranden, som Scripture lägger
mindre vikt vid, nämligen att flere diktare uppgiva att versmåttet
bestämmes av en viss ordförbindelse, i vilken den poetiska idén fått
sin första utlösning, således en »Eeihe». En litterärt bildad diktare
blir naturligtvis snart medveten om vad det är för ett versmått han
kommit på, och »verkstadsarbetet» blir nog också snart ganska
medvetet.
Det kunde falla någon in att göra Scripture en impertinent
fråga: hur har rytmen kommit in i det omedvetna? Psykologerna
av facket på fysiologisk botten inrikta sig ofta på ett specialproblem
utan att se sig vidare omkring, och hos Scripture märker man i
hög grad, att han icke är vidare hemmastadd i litteraturen och den
litterära analysen. Han har således ingen aning om det välbekanta
faktum, för oss bäst känt genom Bööks briljanta essä om rytmiska
reminiscenser (Svenska studier), att i de ojämförligt flesta fall det
helt enkelt är en gammal rytm i ett gammalt versmått, som dykt
upp hos den diktande. Den äkta förtrytelse Bööks på visningar väckte
hos flere av poeterna, bestyrker att sammanhanget verkligen varit
omedvetet för dem, men som oftast finns en reminiscens, mer eller
mindre ordagrann, som vederlägger deras invändningar. Det
klassiska exemplet på en deriverad rytm ger Runebergs Sandels, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
