Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ny metrik? Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny metrik? 203
Det trokaiska schemat är iakttaget, men behandlingen avviker
från den vanliga; där man väntar cäsur mellan halv verserna knyter
Karlfeldt dem i vers 1, 2 och 4 fast tillsamman, och rytmen är
växlande, orolig. Men i vers 3 är uppdelningen markerad genom
inrim, och man erinras gång på gång om den dipodiska
marschtakten. Intrycket blir ganska komplicerat, och här synes mig
föreligga ett fall, där von der Eeckes av Vedel citerade yttrande har
tillämpning, och där Jenkins anförda ord om de två koexisterande
rytmerna får bekräftelse. (Jfr mina Studier i svensk vers, s. 18,
G. H. Å. 1914.)
Schemat är en abstraktion, men det existerar såsom en verkande
norm — det är en sats, som det anförda ger anledning understryka.
De som kräva »en ny metrik» dundra gärna emot versfötter
som jamb, troké ete, och Vedel sätter »fot» inom ironiska
citationstecken. Men avskaffade vi dessa gamla beteckningar — ett
företag som nog vore hopplöst — måste vi finna på nya, och mödan
skulle inte löna sig.
Schema kan för övrigt användas i mer än en mening. Det
metriska schemat anger versfotens art, men termen skulle också
kunna brukas om den konkreta rytmen, då en typ är (mer eller
mindre) konsekvent genomförd. Detta rytmschema behöver alldeles
icke komma i strid med versfotschemat, det ha vi sett, och
inkongruenser (brott mot det senare) äro i verkligheten mycket sällsynta
— såvida man icke återfaller i de antikiserande fördomarna. Öet
var en tid, hos oss den Lagerlöf ska skolans tid, då man trodde en
vers bli vackrare, om skalden mekaniskt bemödade sig att så mycket
som möjligt utprägla versfotschemat, och de antikiserande metrikerna
voro nog inte oberörda av denna uppfattning.
Vedel sammanfattar: »Det som för gammaldags versteori består
blott som en negativ, rytmförvirrande faktor, ’språkfötterna’, vilka
man tillerkänner värde blott såsom dissonanser, de där genom att
övervinnas och upplösas i harmonierna, framhålla och förnya dessa
för örat, det visar sig, menar jag, som en högre, självständigare
rytm, som mer och mer utvecklar verskonsten från den blotta
underlagda sångtexten till den så kallade ’fria versen’, som ännu blott
är i vardande.»
Om den fria versens framtid torde det vara försiktigast att icke
profetera. Så vitt jag kan se har den tills dato icke ändrat sin
karaktär eller vidgat sitt område. Den var en skapelse av Sturm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
