Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 215
Hellre än på orgelns dön
Lyss Han på en hviskad bön
I de gröna lunder:
Herre, jag är svag och arm,
Bräckt min ungdomsstyrka.
Låga tankar i min barm
Byggt en oren kyrka.
Stärk min nötta kraft som stål!
Låt mig lefva för ett mål!
Herre, res mig, höj mig!
Gör mig till en man bland män;
Men är jag ej ödmjuk än,
Böj mig, Herre, böj mig!
Ur den boja, sjelf jag smidt,
Kan blott Du mig frälsa.
Gör mitt sinne åter fritt,
Skänk mig själens helsa!
Friskhet gif i lif och sång,
Att jag lika tål en gång
Högsta lust och smärta!
Må jag utan egen blygd
Skåda renhet, tro och dygd
I en broders hjerta!
Här finner man ett annat »kan och vill» än i Kreolskan. Som
ytterligare exempel på stämningsskalan i denna Snoilskys första
mogna diktning nämner jag poemet Magdalena, ingående i samma
dikthäfte. I direkt kontrast till den sköna lättjefulla kreolskan,
som vilande på mjuka kuddar låter »en gudomligt formad fot» halka
in i sammetstoffeln, målas här den arma Magdalena, som reser sig
på ömma sålor, i förtvivlan flyr till skogens klyftor och där
knäfaller på den våta ljungen. Jag citerar ett par strofer, som torde
jämföras med Sommarregn:
Gå till furuskogens gömma,
Der de djupa skuggor falla,
Der de klara bäckar strömma,
Och der foglaröster kalla!
Medan fjerran klockljud gå
Upp till honom i det blå,
Ångerfull för hjertat slå dig:
»Herre, var mig nådig, nådig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
