Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Henry Olsson
Arma, arma Magdalena,
Knäfall på den våta ljungen!
Gråt, ty tårar sorgen lena
Mer än psalm, i kyrkan sjungen.
Dina suckars brutna ljud
Förr än psalmen nå till Gud:
Arma, arma Magdalena,
Tro ej, att du är allena!
Parallellen synes mig bestyrka, att också denna dikt är av
subjektiv art, en antydan om att Snoilsky under ungdomstiden ofta stått
lika nära den syndakänsla han biktat i Magdalena som det
indo-lenta njutningslivet i Kreolskan. Magdalenamotivet återkommer
sedan i uppenbart självbiografiskt sammanhang i dikten Trädet på
torget 1876; sin slutliga ombildning och sin högre fulländning kan
det sägas ha erhållit i kvinnofiguren i Poesiens vandring.
Det finns en självkarakteristik från Snoilskys ungdomstid, som
enligt min mening ger en riktigare uppfattning av hans faculté
maitresse, än den som fixerat sig i allmänna medvetandet. I början
av juli 1864 hade skalden sluppit loss från hemlandets alla bojor
och band och givit sig ut på sin resa till Italien. Från Interlaken
skriver han 19 aug. en första rapport till Christian Winther, som
jag tror ger grundtonen till hans sensationer i Södern. Han yttrar
där: »Sedan jag skildes från dig och de dina har jag sett mera än
under hela min lifstid och genomgått hela skalan af själsintryck,
ända från bitter saknad och känsla af olidlig ensamhet, till den
mest stormande glädje och förtjusning öfver allt det obeskrifligt
herrliga, som i ständigt vexlande, ständigt skönare bilder gått förbi
mina ögon under dessa få dagar. Jag är nu en gång en sådan der
märklig sangvinicus, en riktig ’vægelsinded’, som ömsar humör,
som annat folk ömsar handskar» (Clausen, a. st. s. 581).
Vægelsinded är ett expressivt adjektiv men förefaller mig vara just den
riktiga beteckningen för Snoilskys styckade eller lyriskt vibrerande
känsloliv, vars oroliga art han upprepade gånger själv inskärpt.
Jag vill därmed icke säga, att han saknat vare sig djup eller
allvar. Moraliska synpunkter ha tvärtom varit honom mycket
närliggande, bitit sig fastare hos honom än hos andra och hindrat
honom att uppleva den ogrumlade lycka, som de yttre
förhållandena tycktes lova. Betecknande för hans ytterst oroliga samvete
är, att Julie Winther redan 22 aug. måste lugna honom i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
