Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyriK 217
farhågor, att hans glädje över naturen och dess skönhet skulle vara
egoistisk. Ett konkret exempel må belysa arten av hans skrupler.
Böök har påpekat,1 att det blott är ett steg från Kreolskan till
poemet Dolce far niente vid Lac Leman. Det är riktigt; jag skulle
endast vilja säga, att den senare dikten är långt mera besjälad och
levande än den något innehållslösa budoarinteriören i Kreolskan,
omedelbart undfången som den är under det överväldigande
intrycket av den nya skönhetsvärldens tjusning och en direkt
poeti-sering av det citerade yttrandet om Söderns »ständigt växlande,
ständigt skönare bilder». Det skadar emellertid icke att påpeka, att
det var om denna första sydländska dolce far niente-glädje Snoilsky
yttrade sig, då han i brev till fru Winther kallade sin njutning för
egoistisk; i första rapporten har han ju också åt reseglädjen endast
förbehållit en ton i skalan av själsintryck och som lika viktiga
sensationer framhållit den bittra saknaden och känslan av olidlig
ensamhet. Är allt detta riktigt förenligt med den stående
uppfattningen av den tidige Snoilsky som en ung Alcibiades och sorglös
epikuré? Är det icke tvärtom 80-talets Snoilsky upp i dagen, som
man här möter?
Den ömtåliga vekhet och nervösa överkänslighet, som är så
utmärkande för den sociala diktningens Snoilsky, har naturligtvis
icke först då brutit igenom i hans väsen. Den fanns redan i hans
tidiga ungdom och kom honom exempelvis att med yttersta
häftighet reagera mot skolans själlösa läxdrill, vars enda resultat enligt
dikten Rebell var den smärtsamma erfarenheten: »jag vet, att jag
har nerver». Men även andra moln förmörkade tidigt hans himmel.
Vid femton års ålder hade han förlorat sin mor, vars avgud han
varit, och det glädjelösa hemliv han sedan förde vid den kärve
faderns sida fördystrade hans ungdom. Det har säkerligen bidragit
att utveckla det ömhetsbehov, som är så påfallande hos Snoilsky.
Det var för honom ett livsvillkor att omges av kärlek och värme,
och ingenting kunde göra honom mera förtvivlad än föreställningen,
att han ej längre var nationens uppburne skald. Man kan förstå,
att brytningen med den tidigare sociala miljön för honom skulle
bli ett så gott som oöverkomligt lidande. I hans tidiga
hjälplöshetskänsla bottnar också hans omvårdnad om de små och betryckta,
en disposition som spåras redan tidigt, innan han kom under
infly-tände av 80-talets allmänna stämningsläge. När han rör sig med
1 Sveriges moderna litteratur, Sthlm 1921, s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
